Förr så fick jag ju i alla fall äta

Idag så har vi fått avliva en av spetsvalparna. Även om min dotter Caroline har valparna hos sig och det var hon som åkte med valpen så känns det tungt. Det kommer många minnen upp från valpar som tidigare dött, som jag har försökt hålla vid liv även om det från början har varit lönlöst. Och som jag som ansvarig antagligen skulle ha slagit ihjäl från början, men det är lättare sagt än gjort. Han började att bli orolig på lördagen när dom små var en vecka gammal, sedan så har mamman burit bort honom från dom andra flera gånger. Ett tecken på att det inte är som det ska vara, nu har Caroline försökt stödmata honom sen igår men han har bara blivit svagare och svagare. Nu har han fått somna in... Förr så kunde jag åtminstone tröstäta ... En av dom små finns inte längre, tur att dom andra två mår bra !!

Kommentarer

21 november 2011 14:06

linni

Usch det där lät tungt. Tröstpromenera kan faktiskt funka som alternativ att döva sorg... PEPPkramar Linni
21 november 2011 14:11

daggan1

Tufft både med valpen och den upptäckten som vi nog är många som gör, att det vi tidigare dövat sorg och besvikelser med och även belönat oss med (mat, godis etc) inte längre finns till hands om vi vill följa det vi förutsatt oss. Jag kämpar med att försöka hitta en ersättning för maten och även att finna ro i att INTE döva sorgen utan att låta den få ta den plats den faktiskt kräver, och låta det få vara jobbigt. Fördelen är att jag sörjer färdigt. Jag tror att jag har många gamla sorger i kroppen som jag tidigare dövat och inte riktigt tagit mig igenom helt och hållet. Känner med dig och hoppas att du verkligen kan glädjas åt de andra två små knytena som är kvar.
21 november 2011 14:15

Thyndra

Hemma hos mig så har jag ytterligare 10 så det är väl egentligen inte synd om mig så, men som sagt. Många gamla minnen kryper fram och det är jobbigt. När mamman har gett upp valpen och när den inte har någon livsvija längre så är det dags att låta den somna in.
21 november 2011 14:31

LadyG

Du är klok och modig. Iofs gör det inte smärtan mindre, men du låtsas inte som om allt är som det ska och äter bort smärtan i smyg om natten (been there, done that). Det tycker jag är klokt, och modigt. Daggan1 har en mycket mycket bra poäng, tycker jag. Klokt skrivet! Sörja färdigt är viktigare än många inser.
21 november 2011 14:47

jaropi

Jobbigt men realitet, vi har o haft våran beskärda del, o just att Sörja färdigt kan vara svårt för vem som helst, Bra jobbat o hoppas det går bra,,,
21 november 2011 20:15

Yrla

hej usch vad jobbigt förstår att det är tufft. hälsn yrla
21 november 2011 20:46

Thyndra

Enda gången i mitt liv som jag har varit nattätare var när jag var gravid med den sista. Då skulle jag ha knäckebröd mrd jordnötssmör :) Det måste vara jobbigt att känna sug på nätterna, stackars dom som är drabbade
21 november 2011 21:16

anna54

Jag har helt missat att din andra hund fått sina valpar också. Tråkigt att valpen måste avlivas och jag förstår att det känns svårt. Vad skönt att du inte tar till maten. Kram
21 november 2011 21:18

Thyndra

Fast jag har velat stoppa i mig allt hela dagen, så länge jag är så här bestämd av mig så går det bra. kommer att bli tuffare när jag börjar äta mer. Tack så mycket alla för eran medkänsla !!!

Logga in för att skriva en kommentar.