Min väg till ett lyckligt liv.
Levde på godis förra veckan när jag jobbade i Östersund och sov på vandrarhem, nu är jag hemma och är sjuk, har egentligen inte någon aptit men eftersom jag passar på att sluta röka samtidigt så har det lilla jag har ätit inte varit nyttigt.
Jag har bestämt mig för att vara fullständigt ärlig, försöka att inte lägga någon skuld på mig för att jag äter tokigt. Det har varit en tuff vinter med mycket snurr i huvudet, jag försöker vara medveten om vad jag gör även om jag äter sötsaker utan att egentligen vara med. Munnen måste bara vara i rörelse hela tiden.
Många gånger så tror jag att jag gör detta medvetet bara för att jag är så intresserad av hur vi människor fungerar och att använda mig själv som testkanin är det bästa.
Nu i vinter gjorde jag ett besut att ta en paus med hunduppfödningen. Det var helt enkelt inte kul längre, känns som om det är ett avslutat kapitel.
Även om det är mycket möjligt att det blir någon kull igen och min dotter kommer nog också hålla kenneln vid liv, så känns det ändå som om en del av det som jag har haft som min identitet försvunnit. När jag bestämde mig för att överta valprummet och göra det till sovrum åt mig så var det riktigt jobbigt, när det väl var gjort så kändes det bara bra.
Skuldkänslor hjälper inte, det skapar bara nya önskningar att döva dom med kalorier, vilket bara medför nya skuldkänslor som måste dövas.
Jojo bantning, det passar bra in på mig. Dom sista åren har jag i alla fall försökt vara medveten om mitt beteende och titta på vad jag gör.
När jag började här februari 2011 så vägde jag 126 kg, sedan så ändrades allt. Från ena dagen till den andra. På 9 ½ månad så halverade jag min kroppsvikt. Och det utan större ansträning, eller kanske jag ska säga, det var så kul att det inte kändes som någon ansträning.
När målet väl var nått så var det inte lika kul längre.
Dags att förändra mitt liv igen och arbeta med min filosofi om meningen med livet, det var jobbigt och i juli 2013 var jag uppe i 104 kg. Då blev jag akut sjuk i buskpottskörtelinflammation vilket gjorde att det blev lätt att ta itu med kilona igen. Fick gallan bortopererad och alla problem med magen som jag hade haft i ett par år var borta. Gick ner från 104 till 79 under hösten.
Sen började jag att göra mig av med gamla saker, förändra mitt liv och därmed så kom rädsla och osäkerhet tillbaka igen. Vilket medförde mera ätande.
15 kg upp.
Tur att jag är min egen försökskanin.
Skuldkänslorna tänker jag hoppa över, bara ta ett steg i taget och titta på mitt beteende. Inte blunda för det.
För hur det än går, vart vägen än leder, så skulle jag inte vilja byta liv med någon.
Det optimala skulle vara att äta så mycket som jag behöver äta när målvikten är nådd.
Det skulle jag kunna börja med idag och hålla livet ut.........
Kram till er alla
Pia
Gillar
Kommentarer
-
Kram till dig också Pia. Och ett jättestort lycka till. See you!
-
Jag ser fram emot att få träffa dig Anna :)
-
Kul att "höra" från dig igen. Jag har ofta undrat hur du har det och hur du mår.
Hoppas du hittar tillbaks till en hälsosam vikt och att du sedan kan behålla den och nuta av tillvaron
-
Hej Thyndra, jag har saknat dig, jätteroligt att du är tillbaka!
Ta ett steg i taget och börja räkna dina smörpaket igen! Vi är många som peppar dig, kom igen nu!
-
Lycka till Pia!
-
Tack så mycket :)
Jag ser inte min övervikt som någon katastrof, men beteendet med tröstätande är ju lite onödigt kanske :) -
...onödigt men så oändligt svårt att komma till rätta med. - hang in there!
Logga in för att skriva en kommentar.