Nu känns det trögt igen

Jag är lite orolig för vägningen imorgon, inte för att jag har ätit mer än vanligt utan för att jag inte motionerat. Och när man är sjuk så finns det mer tid för att bli sugen på allt. Och nu känns det nästan som om jag får dåligt samvete för att jag är sugen också. Och vad jag blir trött på hjärnspökena som bara vill ställa till det. Det sitter så hårt i mig, benbrottet som jag hade för 3 år sedan och att jag sedan bara satt här hemma och åt. Desstuom bara skräpmat och godis känns det som. Otroligt vilken makt gamla minnen har. Är man över 50 borde väl livserfarenheten vara tillräckligt stor så att man kan ruska av sig sånt där. Det blev i alla fall lite agilityträning idag. Sen så tog jag med mig en stol och gick ut på åkern med valphögen, dom gjorde sitt bästa för att äta upp mig. När jag ville ha lite färg på benen och drog upp byxorna, så när det inte fanns några byxor att dra i så kunde dom väl ta benet direkt. Dom är i alla fall otroligt följsamma och följer med mig ut på åkern allihop utan problem. Det var veterinär besiktning igår och där blev det lite fotat också. Fr.o.m. lördag så flyttar dom, sen åker sista valpen nästa söndag så det blir ett lagom avsked. Det är skönt när det sker stegvis :) Pepp till er ALLA!!!!

Kommentarer

2 juni 2011 23:33

Bummlan

Ja, det är själva tusan vad hamla demoner är seglivade. Och inte hjälper det mycket att man kan rationaliser och divider i hjärnan. De sitter där och hånflinar likafullt. Men jag tror att enda sättet är att motbevisa dem genom handling. Tröttsamt är det. Men skam den som ger sig! Jagg tror på dig, Thyndra. Enade vi stå!!!! Så ljuvliga valpar. Saknar de där sylvassa tänderna, mjuka magen och goda lukten. Pepp på dig själv!!!!
3 juni 2011 00:14

Thyndra

Mjuka magen, speciellt på flickorna som inte har något i vägen kan man sakna.....men tänderna....nä :) Klart att jag vi fixar det här!! Du är ju klar men så ska vikten hållas också. Jag tror det blir det tuffaste, men det bekymret är nog minst ett halvår bort :) Jag längtar efter att börja gå spår i skogen, orka springa på agilitybanan. Och det nya att gå med stavarna och ha hundarna med sele och draglina fastsatt i magbälte. Det var hur kul som helst, och vilken vidrig träningsvärk jag fick. Det blev verkligen skillnad både på tempo och steglängd :)
3 juni 2011 09:12

fruragge

Du fixar det THYNDRA!!!! Men visst tar det tid innan man får ett nytt sätt att se på livet, maten och framförallt sig själv. Å andra sidan har det ju tagit mig 39 år att bli som jag är så då kan jag kanske inte förvänta mig en 100% förändring på några månader ;) Åhhh dessa gosiga, nakna, mjuka valpmagar och bebisdoften som alla små har, valpar, människor, kattungar, den underbara blandningen av sur mjölk, spyor o en liten touch av kiss ;) HELT ENKELT UNDERBART!!!

Logga in för att skriva en kommentar.