icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Någonstans inser jag att det till sist bara är jag som kan förändra min situation. Jag kan gräva ner mig över att året inte blev som jag hoppats och att det inte ser ut att förändras på ett halvår till. Men jag kan också slopa offermentaliteten och göra aktiva val som för mig närmre tillbaka till en mer positiv inställning och mer entusiasm inför livet. Mitt mål med denna sida är att bli mentalt starkare. Jag vill ha en sund inställning till mig själv och min kropp. Ha ett långsiktigt förhållande till mat, ätande och livsglädje.

Jag ska använda sidan till utvärdering efter varje dag. Fylla i ffa träning, utvärdera att jag jobbat mentalt vid varje måltid, gjort aktiva val och sen sammanfatta känslor kring min situation och mina val under dagen.
Strategi att träna som tidigare 4 ggn/ vecka och vara mer observant på matvanor. Men ändå ha störst fokus på det mentala och på aktiva och medvetna val och sätta livskvallitén först!
9 juli 2012 10:12
4

VAD HÄNDER?????

jag blir helt knasig, jag stiger med nått hg var gång jag väger mig istället för att gå ner!!! Jag blir ledsen och uppgivet, suck, varför är jag allergisk mot kcal? Känns som jag inte har NÅGOT SOM HELST spelutrymme. så fort jag släpper lite så går jag upp direkt. inte ens så att viktminskningen avtar utan jag GÅR UPP! hallå, andra människor som inte tänker så mkt på vad de äter och inte tränar, de är ju viktstabila, varför går jag upp då så fort jag inte är superstrikt? jag blir så trött... jag som hade så goda förutsatser att göra den här sommaren sund, inte hetsa, tillåta mig lite och träna som vanligt. men jag är ju inte beredd att gå upp allt jag slitit för under våren! åååååå, JAG BLIR SÅ ARG! jag tappar dessutom jättemkt min drivkraft och motivation. jag som ändå kände mig på gång under helgen. sprang ett långpass, 19km, i lördags och var mkt stolt över det, men aldrig får man va glad en längre stund. är ju inte beredd att leva ett torrt och kontrollerat liv i 50 år, jag vill njuta och leva, det är inte mänskligt att ha den dieten som krävs av mig för att jag ska gå ner. jag måste pressa mig så sjukt mkt för att det ska hända nått. trots det tränar jag nästan varje dag och äter sund mat. hur ska det bli sen, när jag kanske har fött ett par ungar, har gravid-kropp att jobba bort och mkt mindre tid och utrymme att träna? då kommer det ju verkligen barka därhän! suck, jag är osugen på min löparrunda som planerats till denna förmiddag, känns tröstlöst ändå. ska ju springa halvmara i aug. men det spelar ju ingen roll om jag tränar massa om jag ändå ska gå upp 3 kg tills dess, då kommer träningseffekten tas ut av att jag måste släpa runt den extra vikten istället. å, vill gråta... orkar inte kämpa ikapp en gång till...

Kommentarer

  • 9 juli 2012 10:18
    Twix
    Hm, du verkar ju träna mycket, kanske det är så att vikten beror på muskler? jag vet inte, men hur är det med måtten, dom kanske har minskat fast du gått upp?
  • 9 juli 2012 10:22
    Tabirimiri
    min vikt är stabil men mina hekton svajar fram och tillbaks och så är det med vikt resor så länge vikten är stabil så tycker jag det är inget att bekymra sig över med hekton.
  • 9 juli 2012 16:32
    Precis så som du beskriver det känner jag också! Så fort jag lättar lite går jag upp i vikt direkt! Och det är inte bara vätska för det sätter sig även om jag drar ner på kolhydrater dagarna efter. I praktiken borde stå still i vikt för jag ligger under 2000 kcal istället för 1300 som jag försöker göra under viktmiinskningen, men icke - jag går upp istället :( Så jag vet hur du känner dig, viktminskningen tar lite längre tid men man får hålla i. PEPP till dig!
  • 9 juli 2012 19:31
    Tack för pepp och kommentarer. är för lätt att stirra sig blind på siffrorna kanske ska köra med måttband istället. o låta det ta tid, som vanligt för otålig. skönt att fler känner samma! pepp till er med!

Logga in för att skriva en kommentar.