hur hinner man?
Kommentarer
-
Min man gör ju rätt mycket. Och ibland får man låta tvätt-högen växa till sig lite och så tar man en långpass i tvättstugan... Jag beställer mat via Linas matkasse. Händer dock att jag står på ICA halv elva och försöker få handlat frukostmat... Har ingen kanin, Trädgården får jag ta medan jag passar barnen som leker, så lite ogräs växer det allt - både här och där... :-) Så - man hinner inte! :-) Gör bara så gott man kan.
-
Men vad gör du på dagarna då?
-
det jag hinner men prioroterar förståss djuren så att dom får mat och gör lite vad jag hinner (diskar lite men inte nog, tvättar lite och sen så får man ta sig tid att vika nån gång i framtiden) hjälper min man när han är hemma med de lite tyngre sakerna, (gräva land, bygga burar m.m.) plocka upp äckel som katterna dödat (tyvärr inte varje dag så det blir äckligare) lagar mat (i panik så allt blir brännt eller bara enkel mat) och sen börjar det ju igen med tvätt disk och djur och så försöker jag imellanåt att plcoka svamp för att dryga ut hushållskassan och tex när grannen kommer förbi kan man ju inte säga att man inte har tid då man är ny i området. och social tid med min man är också ganska prioroterat. sen sitter jag ju framför tv:n eller dyl också för att jag är för trött för att göra nått viktigt så jag försöker tex vika tvätt sammtidigt.
-
Man hinner inte, men får det gärna att se ut som man gör det inför andra ;) Idag har vi ett berg av disk som får stå till imorn, gårdagens tvätt ligger fortfarande i IKEA-påsar och väntar på att nån ska orka lägga in dem i garderoben osv... men skulle vi ha besök hade vi såklart panikstädat! ;) För mig är det dock inte det viktigaste att ha det perfekt hemma, klart det inte ska vara ofräscht, men prioriterar att träffa vänner, umgås med mannen och laga bra mat framför städning varje gång. Och snart kommer förhoppningsvis även träning stå högt på prioriteringslistan!
-
Rutiner rutiner rutiner. :) Förut när jag varit ledig var det precis så som du beskriver det. Kunde ha en hel dag ledigt och fick absolut ingenting gjort. Nu när jag är ledig går jag ändå upp vid åtta. Eftersom jag avskyr att städa måste jag börja med det, annars blir ingenting gjort, men om man inte tycker att det är så illa tar man ett träningspass först innan frukosten. Alltså 0745-0800 lägg in en tvätt i maskinen. 0800-0900 träning. 0900-0930 dusch. 0930-1015 frukost med dagens tidning framför sig. 1015-1130 städning. 1130-1230 mellanmål eller lättare lunch. 1230-1430 antingen nytta eller nöje (tex göra kaninbur eller rida en sväng). 1430-1500 eller 1530 eller 1600 Mellanmål. Gärna lite te och en bra vän. 1600-1730 eventuellt handla och hem och laga middag. Och sen är det kväll. Då kan man antingen fortsätta med att göra någonting trevligt, som den där ridturen man inte hann med innan, eller hjälpa barnen med läxorna om de har några sådana. Självklart måste man hänga upp den blöta tvätten också, men det tar 15 min och det kan man göra under lunchen när maten är på spisen. Sen har jag inga barn och det ställer säkert till min tidsplan lite, men jag tror fortfarande att rutinerna är det viktigaste. :) Lycka till!
-
Glömde den där biten med den torra tvättade tvätten.. Den ligger gömd i tvättstugan tills det är så fullt att det inte får plats med mer. Då tar vi och häller ut allt i soffan och sorterar det, går på en timme. Och så in i skåpen med det! :)
-
tycker jag är duktig att stiga upp trots att jag inte har jobb tex men måste erkänna att jag efter bröllopet har stigit upp lite senare (särskilt de senaste dagarna då jag var på svamptur och rensade svamp till kl 2 på natten då sov jag lite senare) trodde jag behövde vila upp mig men den extra vilan kanske ställer till det? kan tyvärr inte stiga upp tidigare än min man då han (och jag) har jättesvårt att sova så om jag stiger upp måste han det me :/ och det vill han inte hans få lediga dagar men vi sover iallafall sällan längre än till 8 på morgonen
-
Det gäller att prioritera tiden och sysslorna. Men du skriver att du är [KURSIV]sjukskrive[/KURSIV]n och det är ju lite skillnad mot att "bara vara hemma" om du förstår vad jag menar. Vad säger läkarna att du [KURSIV]får[/KURSIV] respektive [KURSIV]inte får[/KURSIV] göra?
-
Jag tror att det kanske snarare är viljan som brister. Motivationen och andan. Hitta glöden och energin infinner sig och plötsligt hinner man med så mycket mer.
-
gittan52: okej erkänner sjukskriven är inte rätt ord, jag har aktivitetsersättning, dvs det som efter 30 kallas sjukpenning (och förut förtidspansion) så läkaren säger inte vad jag får och inte får (i mitt fall iallafall) jag orkar helt enkelt inte med ett jobb pga mitt funktionshinder, men det som gör att jag inte orkar med ett jobb (sociala situationer tex) finns inte hemma på samma sätt även om tex min ökade stresskänslighet kan sätta käppar i hjulet. men jag trodde att jag hade ganska lik andras ork och jag bara var lat men kanske inte är det.
-
Nej jag tror inte alls att du är lat, för du skulle du nog inte fundera på varför du inte orkar. Kanske är det så att du även känner stress över att inte orka göra allt du vill och det kan också tära på orken. När jag var sjukskriven och även nu när jag är arbetslös så bestämmer jag mig för [FET]en[/FET] sak som jag måste göra under dagen, det andra tar jag om jag orkar. Så småningom leder detta till att man orkar göra två saker etc.
-
Jag hade en kompis som jobbade heltid, var mitt i en flytt, mitt i en skilsmässa, hade hand om två barn i tioårsålderna, en katt. Hon snickrade kaninburar, klippte gräset, planerade att köpa häst, skötte trädgården, renoverade huset, skötte växthus osv osv. Allt själv. När man besökte henne satt hon aldrig stilla och man fick göra nytta, vika tvätt. En gång hjälpte jag henne att måla om ett rum. Men hon brakade ihop sedan. Själv är jag som du. Jag har förtidspension. Hinner ingenting. Orkar ingenting. Har sömnstörningar. För mig kan disken samlas i ett par dagar, jag tar dammråttorna när jag går förbi dem. Ändå känner jag mig jämt stressad. Och då bor jag i lägenhet, behöver inte sköta om något hus, någon trädgård. Bara ta hand om mig och vovven. Och det gör mig helt slut.
-
känner defenitivt stress över att jag inte hinner, då vårt boende här kräver att jag orkar endel har (ska) nämligen ärva ett hus (hyr det av dödsboet just nu) och för att vi ska klara av det och ha råd måste jag sköta en del på gården för även om jag kommer att ärva lite buffertpengar kan man ju inte leva av det precis (då tar det slut snabbt) utan att tex plocka svamp är ett utmärkt sätt att leva lite billigare. men förhoppningsvis vänjer man sig sart för det var ju i maj vi flyttade hit(= inte så länge sen) och jag gifte mig förra månaden (stoooor stress) så förhoppningsvis så klarar jag av mer snart, särskilt eftersom min aktivitetsersättning går ut i juni nästa år (också en stoor stress eftersom jag får ingen hjälp med habilitering heller) san: läste "tar dammråttorna när [UNDERSTRUKEN]dom[/UNDERSTRUKEN] går förbi" tänkte att där var det till och med lite värre men sen läste jag rätt. kul att man inte är helt ensam iallafall
-
Haa haa, när dammråttorna går förbi. Jag måste ha skrivit fel, men kanske är det mer sanningsenligt så :) Jag förstår att du behöver hinna mer, orka mer. Jag hämtade i går för andra gången en KANONBRA cd-skiva från biblioteket "Avslappning vid stress" av Leg. sjukgymnast Helena Löwen-Åberg. Jag hade fört över den på min hårddisk men filen försvann. Den kan VERKLIGEN rekommenderas (jag är rätt kräsen när det gäller sånt). Men att eftersträva att bli som min kompis... hon fick ryckningar, hela huvudet ryckte som vid Parkinson och hon fick betablockerare mot det. Inte bra. Hon fick göra sig av med både hus och djur för hon brakade igenom totalt. Bra om man hittar rätt balans, kanske att göra mycket men på ett lugnare sätt så att man inte bränner ut sig. Stort grattis till giftemålet:D
-
tack :) detär forfarande svårt att tro att man är gift även om man kämpat på med bröllopet i över ett halvår. jag höll på att säga ryckningar har jag, men av annat slag har ju ångest även utan att arbeta mkt. det som är bra där jag bor nu är att jag mår mycket bättre trots att jag kämpar på mer. innan jag bodde här bodde jag i ett samhälle ca 2 mil från umeå och även om alla andra räknade det som separat räknade jag det till umeå då den största stad jag bott i tidigare varit lycksele, men jag växte upp i byar runt om. jag och min man bodde där i mindre än ett år ändå så föll bådas vårt mående så lågt att vi knapppt knt varann när vi mått så dåligt förut och då har vi ändå varit ihop i 6 och ½ år och båda gick upp flera kilo pga att vi tröståt. jag lever helldre på lavar och bär innan jag flyttar tillbaka till ett sånt ställe, därför måste detta funka. men som sagt så mår vi bättre här trots stressen att få allt att funka.
Logga in för att skriva en kommentar.