jag blir bara less

Ibland vill jag bara byta kropp med nån annan eller liknande. Jag vill inte ha ett funktionshinder och jag vill inte vara sjuk. Jag tycker det har blivit lite extra problem på senaste tiden, men det kanske har och göra med att jag nu har varit ”smärtfri” så länge att jag har kommit förbi att vara jätteglad för att jag faktiskt kan laga mat, klä på mig, städa, diska... sånt som ”normala” människor verkar kunna göra men sen sätter funktionshindret in och min lägenhet ser lite bombad ut :/ Jag är less på att ha så mkt mindre ork eller rättare sagt att allt tar så mkt energi. Jag kom på en ganska bra förklaring. Om dom flesta andra är en miljöbil, så är jag en gammvolvo. Jag kan ta mig till samma mål men det tar mycket mera bränsle (energi) Jag är less på att om jag skulle lyckas förstå vad andra menar så förstår dom inte mig då jag svarar. Särskilt på internet är det ett problem, där har ju ”normala” till och med problem. Jag är less på att vara helt slut om jag har varit och hälsat på nån i släkten eller varit på japanskan (dvs mina enda vänner). Jag förstår verkligen inte hur folk klarar av att kanske till och med träffa folk varje dag. Jag är less på att folk inte förstår att jag har problem, att jag inte orkar eller inte kan vara lika snabb som alla andra, jag är också less på att inte fatta hur andra orkar. Jag är less på att inte komma ihåg nått, träffade en läkare som som sa när jag sa att jag inte minns ”men du är ju i den bästa åldern, såklart att du minns” det hjälper heller inte när det tex är nått som måste köpas som man glömmer innan man hinner skriva ner det eller så glömmer man var den lappen är eller liknande. Jag är less på att om saker inte går som dom ska så går det inte alls, eller så måste jag börja om helt från början. och tyvärr mkt mkt mer men då orkar ni inte läsa. Problemet är att om jag skulle ta bort mitt funktionshinder skulle jag inte vara jag, jag skulle antagligen inte heller ha kvar mina positiva sidor. Så det är nog bara att kämpa på i mer än ens förmåga och försöka bli bättre helt enkelt

Kommentarer

1 april 2012 08:47

sundasara

det verkar som du har ett funktionshinder som inte syns, det är jättejobbigt! själv har jag epilepsi, det syns ju inte heller utanpå, utom vid själva anfallet... stor styrkekram till dej!
1 april 2012 09:01

Rapchic

japp ett sk osynligt funktionshinder, vilket gör att vissa, även om dom vet att man har funktionshinder tycker att det inte är så illa. jag har en väl med epelepsi så jag vet liite om det, så styrkekramar tillbaka
1 april 2012 09:16

Biganna

Jag förstår ditt dilemma även om jag inte kan säga att jag vet hur du har det för alla känslor är individuella. Men att leva med osynliga funktionsnedsättningar är väldigt svårt vare sig de är psykiska eller fysiska. Man måste ideligen påminna omgivningen vilket man inte orkar för det innebär att man måste mata sig själv med besvären gång på gång vilket ju riskerar att man blir sämre istället för bättre. Har man dessutom en skov sjukdom blir det ännu svårare för sig själv och andra att hänga med i svängarna. Kan inte göra nått för att underlätta men ge dig min medkänsla det gör jag. Kram och lycka till trots dina livsmotgångar.
1 april 2012 09:58

mita0822

Vi är många här med dolda sjukdomar, tyvärr är det svårt för andra att sätta sig in i en sådan situation. Det som inte syns - finns inte...
2 april 2012 11:02

sundasara

när det var som värst med anfallen stukade jag foten oxå, de frågade om jag behövde kryckor. DET BEHÖVDE JAG.... Eller rättare sagt den medkänsla och uppmärksamhet jag fick när jag staplade runt....

Logga in för att skriva en kommentar.