jag kommer att vara oönskad
Kommentarer
-
Vänta och se, du vet ju inte än vad läkaren säger. Oavsett sen vad svaret blir så brukar det mesta konstigt nog ordna sig. :)
-
jag tror bara det blir så pga hur min familj och annat folk reagerar nu då det r relativt "enkla" problem/specialmat jag har. min mamma har till och med sagt för några år sen att jag inte får vara vegetarian om jag blir glutenintollerant också :/
-
En del människor har helt klart en tendens att krångla till det mer än nödvändigt. Det lärde jag mig redan när töserna var små, allergier och annat även hos dom. Fånigt av din mamma att säga så.....Finns ju massor med mat man kan göra, även med din kost. Hade det varit för 40 år sen, då hade jag förstått henne lite men idag finns det ju hur mycket som helst som är mjölk och glutenfritt i varenda ica butik. Hoppas det löser sig, för oönskad, det är de inte kul att känna sig.
-
Man får ju på sätt och vis förstå att folk tycker det är besvärligt. Att de blir osäkra vad de kan bjuda dig på och inte vet hur de ska laga till det. Men det betyder ju inte att de inte tycker om dig!!!!! Hur mycket problem det blir tror jag hänger väldigt mycket på hur du hanterar det. Har man väldigt många allergier ÄR det enklaste att ta med egen mat i alla situationer eftersom du annars får lida av ont i magen eller sjuk på andra sätt. Men det betyder inte att du är oönskad. Om du KAN äta en del livsmedel som du nu undviker kan det vara ett sätt att göra det enklare för andra människor, t ex att äta kött eller fisk när du är bortbjuden bara för att inte krångla till det, även om du inte väljer att äta det annars. Jag vet att jag själv ibland suckar för att jag glömt bort att någon inte tål laktos eller gluten, inte för att jag tycker den personen är jobbig utan för att jag känner mig dum som inte tänkte på det. Så du... deppa inte ihop. Folk vänjer sig och du kan hjälpa dem genom att komma med förslag och recept vad de kan laga till eller ta med ingredienser eller hela rätter så de slipper köpa ett paket glutenfri pasta som sedan bara står i skafferiet.
-
känns bara lite orättvist (jaja jag vet livet är orättvist) att andra som är spec kostare får sin kost men med mig "glömmer" dom det eller så är det ju "bara lite" mjölk/kött whatever. och att andra inte behöver laga sin soec kost men jag måste det (åt andra också) etc etc och att folk tycker att kött m.m. inte är så farligt och det "får man tåla" när min mage krachar och jag får jättemkt ångest av att äta kött m.m. men min mage/mitt psyke är nog inte så mkt värt för andra
-
ska man tänka så borde inte jag behöva köpa specialmat som ost, pålägg, yoghurt, kött m.m. för att jag får besök, men har man inte hunnit det blir det ett djävla liv :(
-
Rapchic, jag var själv vegetarian i 23 år och har lagat kött till en massa andra människor, bland annat min man, i alla år så tro mig, jag fattar :) Det är bara det att man själv mest far illa av att gå runt och känna sig missförstådd. Genom att inte äta som alla andra BLIR man besvärlig och avvikande och en del (speciellt äldre) kommer tycka att man är oartig. Det kan man inte göra mycket åt, man får tänka att allergier var något ganska okänt på deras tid. Jag undrar en sak: är det mest några nära släktingar som du tycker det är jobbigt med? I så fall går det inte att prata med dem och komma överens om hur det ska fungera? Du är säkert inte heller så glad åt situationen att få en gluten-diagnos och behöver inte att dina närmaste strör salt i såren. Och du... din mage och ditt psyke är visst viktigt, folk ska inte behandla dig illa för att du är sjuk och inte tål viss mat.
-
jag har, som sagt inte fått diagnos än, jag bara misstänker (och har fixat läkartid) jag bara "ser i framtiden" hur det kommer bli med tanke på hur illa folk tycker om att bjuda mig på mat nu. besvärlig och avikande är jag hursom och familjen har jag försökt prata med men min familj är lite speciell, det erkänner till och med min man :/
-
Jag var för flera år allergisk mot sädeslaget vete (tålde korn, råg och havre) tillsammans med att jag också är vegetarian. Man lär sig allt efter som att handskas med det och folk dömer dig inte så som man tror bara man är hjälpsam och säger att om dem stöter på problem eller har frågor så kan man gärna hjälpa till. Gå ut och äta går också toppenbra men man kanske inte kan vara lika spontan som innan utan behöver föranmäla att man kommer samt vilka matpreferenser man har. Nu för tiden finns det så mycket bra produkter på glutenhyllan (jag köpte en del av mina varor där också) och det är inte så svårt och krångligt. Men såhär i början förstår jag att du upplever det så, jag kände det precis lika dant. Såg hur hela min värld krympte och jag skulle få sitta själv i mitt kök kväll ut och kväll in med tråkig mat. Så blev det inte och så kommer det heller inte bli för dig men i början behöver du vara uppmärksam på vad du köper och vad det innehåller så du inte blir dålig av det du äter =). Var inte orolig, behöver du hjälp så hör gärna av dig, svenska celiakiförbundet är också toppen för dem som precis fått diagnosen =). Pepp och styrkekramar!
-
fick veta av en släkting (som har glutenintollerans, dom har det i hela familjen) att om man börjar äta glutenfri kost innan man tar provet så kan det visa att man inte är glutenintollerant fast man är det. så jag ska nog inte göra som sjuksystern sa att äta glutenfritt tills jag har läkartid. stanzie: tack för tipset om att föranmäla på en restaurang då kanske man kan hitta nått ställe i stan som man kan äta om jag nu skulle vara glutenintollerant :)
Logga in för att skriva en kommentar.