Funkar inte att dra ner på medicinerna

Jag vill ha ett liv fritt från mediciner. Biverkningarna! Bla a benskörhet, ständiga blåmärken, skör hud, infektionskänslig. Och då nämner jag bara de jag har, inte de jag kan få. Där är vi inne på tunga grejer som lungcancer. Jag tränar och sköter kosten. Det går jättebra, jag mår kanon. Så jag börjar trappa ner på dem (dagligt kortison och immunförsvarsdämpande injektioner). Det är inte bra för mitt psyke med dessa mediciner. Jag vet att de kommer att förkorta mitt liv. Jag har i varje fall fått höra sådana historier. Det innebär en stor ofrihet att ta dessa mediciner. Så vaknar jag en morgon med ett svullet knä, nästa morgon med det andra knäet svullet. Så ont i lederna att jag knappt kan röra mig eller gå till gymmet. Restriktioner från sjukgymnasten, off crossfit programmet och stå och böja sig i sidled med en pinne istället, som en gammal gumma. Jag känner mig som 100. Ska livet vara så här nu? Jag har alltid trott att med en positiv attityd och målsättningar ska man komma dit man vill. Det är ju så alla säger. Men att bara vara glad och positiv och köra på är ingen strategi, har jag förstått. Nu är jag nere i djupet av träsket och har gett upp hoppet om att kunna ha ett liv över huvud taget. Jag är isolerad på grund av att jag inte kan röra mig, och har sjukersättning som knappt räcker till mat och hyra. Fånge i mitt eget hem. Livet suger. Nu har jag skrivit av mig i alla fall. Ååååååååååååååååh :(/

Kommentarer

8 juni 2012 06:55

Rapchic

Jag har också fått ledvärk (inte rent teknikt reumatism men likt vad jag förstår), har du bättre perioder? jag har det och det är jättebra för psyket, att kunna sitta/stå/ligga utan att det gör ont är då underbart, att kunna klä sig eller lyfta en stekpanna men trots att jag är nästan hög av glädje i början av den smärtfria perioden så blir jag ändå ledsen då jag får ont igen, och jätterädd att det ska bli riktigt illa igen. Jag försöker i början unna mig att tycka synd om mig och det funkar lite för mig iallafall. då brukar jag unna mig att göra nått för bara mig även om veden måste klyvas eller plantorna skolas om utan bara sitta framför TV en dag eller med en bok. det funkar delvis för mig men man ska nog kunna göra det med måtta då, tex bestämma sig att just den dagen blir en "göra vad jag vill dag" och inte nösta och nästa. oj vad långt inlägg det blev men det kanske hjälper lite iallafall
7 juni 2012 12:18

gittan52

Är det reumatism du har? Att vara positiv och ha målsättningar tror jag på, men målsättningarna måste ju vara realistiska utifrån var och ens utgångspunkt. Och att gå med ett leeende på läpparna varje dag när man mår dåligt är ju inte heller tänkbart men att se det man [KURSIV]kan[/KURSIV] göra istället för att gräma sig för det man [KURSIV]inte kan [/KURSIV]tror jag är bra. Jag tror också att det är viktigt att gå igenom sorgeprocesser hela vägen och den processen är inte en engångsföreteelse utan startar ofta om när man blir dålig, sämre etc. Krya på dig - kram från mig!
7 juni 2012 15:29

San

Tack, Gittan! Dina ord värmde. Jag förstår att det är som du säger, ska se det som en sorg och försöka bearbeta det därefter. Ja, det är reumatism jag har. Har trott att jag skulle kunna träna bort den, också få bukt med den med hjälp av kosten. Det är så frustrerande.

Logga in för att skriva en kommentar.