icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

Sans blogg

199274
Jag har varit en hopplös jojo-bantare i större delen av mitt liv men aldrig haft mer än tio kilos övervikt förrän jag gick upp i vikt av mediciner. Nu ska det bli ändring på detta, för jag har bestämt att ett nytt och bättre liv väntar med en permanent omläggning av kosten och regelbunden träning. Det där sista med kost och motion lät trist, men det är det verkligen inte - saknar bara roligare ord!!
24 augusti 2011 14:52
8

Smalare midja och sjuka tankar

Jag har mätt mig och midjemåttet är fyra centimeter mindre sedan den 7 augusti. Och vad triggar det här igång i mig då? Jo, jag börjar genast fundera på om jag ska ändra målvikten. Kanske borde jag väga 62 kg istället för 69 kg när jag är klar? Detta är sjuka tankar. Kan jag inte fundera på det här när jag är vid 69, istället för som nu vid ca 90 kg? Jag vet att jag satte målvikten vid 69 i ett försök att ha ett realistiskt och sunt tänkande kring min vikt. Min viktnedgång handlar om mer än 30 kg. Det är ett enormt arbeta jag har framför mig. Då är det inte bra att krångla till det. Det känns som självsabotage och kanske bara leder till att jag börjar hetsäta igen. För att hela projektet känns hopplöst. Vad mina vänner säger? De verkar vilja att jag ska väga runt 90 för annars tycker de jag blir för smal. Varför vill ens vänner att man ska ha ett BMI på 30? Dags att byta ut dem.

Kommentarer

  • 24 augusti 2011 15:17
    Försök hitta någon ny vän som också vill träna och gå ner i vikt. Jag har försökt förgäves idag att få med någon att träna och det är SÅ tungt att sticka iväg själv. Är dom inte förkylda ska dom på rea eller någonting annat. Så försök hitta någon som sporrar dig och följer med dig. Någon som står och väntar på dig på morgonen när ni har bestämt att gå ut och gå innan frukosten (för att det annars är alltför lätt att snooza bort promenadtiden). Så kämpa på! Jag väger själv 89 kg, är 165 lång och ska ner till 72-74 som första mål. Så du har några fler kilon, men de kommer också ge dig en extra sjuss när det väl börjar hända något! (sen vet jag att kortisonet inte direkt är på din sida) Men kämpa på! Vattenträning är kanske skonsamt för dig? Och vattenaerobic är jobbigt, så testa det! Nu ska jag köra till gymmet för 30 min träning. Bättre än inget! Pepp!
  • 24 augusti 2011 15:57
    Tabirimiri
    pepp pepp jo tungt är det att träna själv roligare o ha nån träna med peppa varandra stötta varandra.
  • 24 augusti 2011 16:02
    Det är ju du som tänker sunt och förnuftigt! Det är väl inte dina vänner som bestämmer om du ska vara stor eller mindre. Tänk på dig själv, och att förbättra bmi:t är BARA fördelar! Se att gå ner i vikt som en nystart. Få dig själv att må bra, förbättra din hälsa och må bra =) Lycka till!
  • 24 augusti 2011 16:17
    Therese7
    Sätt upp lite delmål för dig själv så att det inte känns oöverkomligt. Många här har även valt en belöning dem ska få vid uppnådda delmål, tex nya skor, frisörbesök, massage mm. Kanske kan vara nåt? Känner igen mig i att många i omgivningen helst vill att man ska vara mullig, kanske känns bättre för dom om jag väger mer än dem? Särskilt min syster tycker att det är jobbigt att jag har valt samma vikt som hon har som målvikt. Hon förstår inte alls varför jag ska försöka gå ner i vikt trots att hon själv får panik om hon skulle gå upp ett kg ;) Kanske är orolig att jag ska bli smalare än henne? Det viktiga är ju att du mår bra och trivs med dig själv, inte vad kompisarna tycker. Det är ju du som ska leva i din kropp :)
  • 24 augusti 2011 16:56
    Tack för alla fina och peppande kommentarer! Ashi, det du skriver påminner mig om att det finns ett gäng hundägare som träffas i parken varje morgon klockan nio för gemensam hundpromenad. Jag gick med ett par gånger och det kändes skönt att komma igång på morgonen även om promenaden inte var jättelång. Man får frisk luft och hundarna får en chans till lek och bus (de får först vara lösa i en avlägsen del av parken innan de kopplas för promenad runt). Jag vet att de träffas i ur och skur året om. Man tvingas klä sig enligt väder och tvingas upp och ut. Vad som hände sedan var att jag blev så sjuk i reumatismen och sängliggande i tre månader. Och då glömde jag av den där gruppen. Men jag kan börja där igen. Sedan längtar jag efter att få gå och simma (så varför gör jag inte det då...?). Gympagrupper kan kännas lite för käcka för mig (just nu i alla fall). Jag tar väldigt lätt illa upp när omgivningen har synpunkter på min vikt. Det gäller att ha integritet där och hålla på sitt. Men jag tycker ändå det är sårande när man upptäcker någon som vill sabba ens resultat. Är det någon sorts kontrollbehov de har? Det är inte trevligt att vara med om, man vill ju tro alla om gott. Särskilt nära vänner och familj. Delmål har jag, men jag har inte satt upp någon belöning. En fin och varm vinterjacka vore inte dumt. Får sätta igång och spara.
  • 24 augusti 2011 17:00
    Therese7
    Ja gör det :) Själv ska jag köpa nya jeans när jag nått min målvikt :D
  • 24 augusti 2011 17:31
    Bra om jag var till någon hjälp! Du får skriva och berätta i din blogg hur det går med hund/morgonpromenaderna. :) Vattengympa-grupperna tror jag inte att du ska vara så rädd för. Jag förstår vad du menar, men här där jag bor är det nästan bara äldre damer som går på passen. Nu vet jag inte hur gammal du är, men det är ju inte som att gå på ett träningspass på den lokala träningsanläggningen. Inte hos mig iaf. Du kanske kan fråga på badhuset när du är där och simmar om du kan få titta på en gång (så kan du skapa dig en uppfattning) Men självklart - gör det som du är bekväm med! Det viktigaste är ju att man gör NÅGOT! :)
  • 25 augusti 2011 08:58
    såklart ska du gå ner från BMI 30, men som folk tidigare sagt är det nog smart att ha delmål, och att komma ihåg att BMI är ett riktmärke, är man väldigt vältränad, lång eller kort så är BMI lite missvisande. skulle tex jag vara i det som är lägre av vad som är hälsosamt skulle jag se ut som ett skelett. och så ska du i9nte lyssna på dina vänner, iallafall inte om att du ska vara i en vikt du är obekväm i (gissar jag eftersom du är här) och inte är så hälsosam. dom kanske vill ha kvar dig som du är nu för att det sätter ingen press på dom, däremot behöver det inte betyda att dom är dåliga kompisar utan dom kanske gör det omedvetet. däremot om du märker att dom rent utav klankar ner på dig för att dra ner ditt självförtroende kan det vara dags att se sig om efter bättre kompisar. men det kanske härnder automatiskt när du börjar bli mer bekväm i dig själv. ojoj här bablar jag och inte får du nån hjälp säkert men jag har själv haft en massa kompisar och släkt som tycker jag är galen för att jag tränar etc, om dom visste att jag var på en sån här sida skulle dom väl tro att jag är anorektisk trots att jag inte försöker gå ner i vikt... men nu ska jag sluta att skriva, hare

Logga in för att skriva en kommentar.