Besvikelsen är den största tjuven

Jag vet varför jag varit nere senaste dagarna som i sin tur resulterat i att det inte funnits någon botten i mig =( hatar att ta till mat, speciellt mat som inte ens är såååå god. Jag och fem tjej kompisar sprang vår ruset i maj, vi hade super kul! Alla sprang sitt tempo och sen hade vi picknick och tjejmys. Vi bestämde oss för att springa tjejmilen 1 september och så pepp jag vart, springa som är det bästa jag vet och tillsammans med mina bästa! Första dagen på min ledighet och , förhoppningsvis, nya liv. En efter en har dom hoppat av och vi har skjutit på anmälan. Igår sa min bästa vän att hon inte hade råd. Kände mig så ensam och besviken. Hatar att känna så här. Vill inte känna så, ..jag kan ensam också. Blir bara så ledsen när dom vet hur mycket det betyder för mig, jag vet att det inte handlar om pengar. Varför kan människor inte vara ärliga, inte ens mina vänner? Jag försöker varje dag att tänka på hur mycket mina beslut kan lyfta en annan människa. Jag vill också få flyga någon gång, känner mig totalt värd noll. Bita ihop och inte låta någon själa =(

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.