Dag 34 - avklarad

jahapp, hade egentligen tänkt skriva det här inlägget för 1 timme sen. Var så fruktansvärt glad, kände mig otroligt pigg, lätt och som inget är omöjligt. Har ätit rostbiff och kycklingklubba med Tzatziki (0,5 g kolhydrater/100g) idag och känner mig verkligen nöjd. Annars när man äter mindre blir man hungrig, nedstämd och trött tycker jag men inte när man går på LCHF, sjukt egentligen när man äter mindre mängd dessutom! Men så skulle jag och sambon iväg och storhandla. Jag som oftast är glad och kanske lite överdriven brukar vara den som får vara drivande (då ska tilläggas att jag i princip är igång hela dagarna) medan sambon oftast är grinig då han är trött efter jobbet. Så kommer jag hem vid sju, plockar i ordning pantburkar och är verkligen på topp. Sätter mig i bilen och kör. Sjunger med i låtar och frågar hur dagen varit. När vi står på parkeringen vid mataffären så kläcker han ur sig "jag blir så himla irriterad över att du alltid tvingar mig att storhandla". Nej nej, det är ju bara i mitt intresse att vi ska ha mat hemma. Oftast är det jag som handlar, men en gång i månaden tycker jag allt att han kan följa med. Samma visa varje gång och idag blev jag bara så himla trött. Han är ju för sjutton vuxen och ska jag hålla på att dalta varje gång, handla själv medan han surar eller låta honom mala på och ta allt. Nej, idag fick det vara nog. Jag körde hem. Blev alltså inget handlande fast han tjatade hela vägen hem om att jag skulle vända. Ibland blir jag så himla trött att alltid vara den där glada, positiva och sporrande tjejen. När vi kom hem tog han bilen och åkte och köpte pizza eller något annat snabbt (har inte kollat ännu). Själv sitter jag här framför datorn och surar och lyssnar på musik. Behövde bara spy ur mig, önskar bara att den människa som borde stötta mig mest gjorde det. Istället känns det som han vill sänka mig varje gång jag är på topp. Ibland känns det verkligen som vi är från olika planeter, suck!

Kommentarer

27 februari 2012 20:41

jaropi

Ja just så hade jag me gjort o har det me, blir o less, inte just på handling men att just maten tydligen ska flyga in i huset o vips vara lagad, ta en prat me han o ge en klar besked, alla är vi väl trött feter jobb
27 februari 2012 20:43

Asja

Ja karlar är verkligen fantastiska varelser :) BRA att du vände och körde hem, skulle jag också ha gjort fast vi har fem mil till stormarknaden. Min gubbe hade mage att gnälla en gång när vi var in till staden. Vi skulle köpa skor till hela familjen och efteråt tänkte jag att vi kunde passa på och veckohandla när vi ändå var inne i stan. Då vart han skitsur för att HAN skulle tvingas vara med och handla! Jag gick in själv, köpte sju paket blodpudding och sa att "nu har jag veckohandlat, det blir blodpudding varje dag" Blodpudding är nämligen det värsta han vet ;)

Logga in för att skriva en kommentar.