Fjärilar i magen

När jag flyttade så var killar det sista jag tänkte tänka på. Mer fokus på mig och vad som får mig att må bra. Jag har en viss tendens att bli väldigt betuttad och sen helt plötsligt så lever jag för den andra. Jag vill hellre leva med den andra. Så i och med flytten så bestämde jag mig för att jag behöver tid att tänka och känna efter för att bli mer trygg i mig själv och mina "gränser" (hittar inget bra ord för det, men ni förstår nog). Det är inte så att jag tappat tron på äkta kärlek och "the one" men att jag är rädd att jag ska göra om samma snedsteg som jag gjort tidigare och glömma bort mig själv. Men nu sitter jag här med fjärilar i magen. Jag har knappt kunnat äta idag och de senaste dagarna för att de flyger runt och får mig att småle hela tiden. Det var länge sen det kändes så här, nästa som när man va liten och rodnade när man tänkte på honom eller när det pirrade i magen när man visste att man skulle ses snart. Det är gulligt när jag tänker på det, hur jag längtar efter att komma hem och mötas av hans lappar och hur jag flinar löjligt när jag läser dom. Hur ett sånt här möte kunnat gå till, som de där overkliga på film. Är jag småförtjust och älskar tanken av hur gulligt och mysigt det är att ha någon som tänker på än? Eller är det mer?

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.