icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
I am not telling you it is going to be easy,
I am telling you it is going to be worth it

Onsdagen den 25/1 är det dags! I`ll make it!

J.A.G. . .G.J.O.R.D.E. . .D.E.T

Den 25e januari i år bestämde jag mig för att uppfylla en dröm.

På mindre än tre och en halv månad hade jag lyckats med något jag trott var omöjligt. En resa av skratt, slit, svett och beslutsamhet som gjorde mig 15 kg lättare! Jag lärde mig att lyssna på min kropp, se varje dag och glädjas åt minsta framsteg. Jag visade mig själv (och alla andra) att allt går; bara man vill!

Den 25/1-12 tog jag det största beslutet i mitt liv, jag gjorde slut på ett missbruk. En drog som stavas Coca Cola. Sen den dagen har jag inte ens tänkt tanken. Det var bara tack och hej. I 12 år har jag missbrukat och byggt hela mitt liv runt dessa 12 burkar som byggde mitt dygn. Fyllt på med energi.

Mina mål
Startvikt: 74,5 kg
70,0 kg (DELMÅL 1) UPPNÅTT 21/3-13
67,5 kg (DELMÅL 2) UPPNÅTT 11/5-13
65,0 kg (DELMÅL 3) UPPNÅTT 14/1-14
62,5 kg (DELMÅL 4) UPPNÅTT 1/3-14
60,0 kg (DELMÅL 5)
57,5 kg (DELMÅL 6)
55,0 kg (MÅLVIKT)

Nu kör vi så det ryker, det enda hindret är du själv
S
20 mars 2012 13:57
1

Kommer man nöja sig?

Nu när man sakta men säkert börjar lägga mer vikt bakom sig än vad man har kvar till uppsatta målet börjar jag fråga mig själv om man valt rätt? Jag ser på bilderna från 60 kg tiden att det ser bra ut men jag minns att jag kände mig stor även då. 55 kg var alltid drömmen. 5 kg till är ju ingenting om vi tagit oss igenom det här... right? Men kommer jag vara nöjd då? Kan man någonsin vara nöjd? Hur ska man tänka om huvudet inte hänger med kroppen? [FET]Hur har ni andra valt er målvikt?[/FET] "Att sluta när det känns bra" fungerar inte för mig.

Kommentarer

  • 20 mars 2012 14:15
    karlile
    Jag har aldrig i vuxen ålder vägt som min målvikt, så jag tog efter vad jag tycker ser hälsosamt ut och "passar" människor med min längd och kroppsbyggnad. Sen när man väl tar sig dit är ju en annan fråga vad man tycker då, men jag tror man måste se sigsjälv på samma sätt som man ser andra, dvs, inte alla småskavanker som alla människor har. Om man Aldrig nöjer sig (åtminstone delvis) så är risken rätt stor att man blir sjukligt besatt av sin vikt :S

Logga in för att skriva en kommentar.