Jag tycker om kroppen, den är en finurlig grej. De senaste åren har jag börjat förstå hur nära det fysiska och det psykiska hänger ihop. Om jag äter skräp så mår jag skräp, om jag äter det som kroppen tycker om så mår hela jag bra.
Jag är en av dem som inte tror att man blir fet av fett, inte heller grön av grönsaker. Däremot inte sagt att alla måste tycka lika.
Min egen erfarenhet av lågkolhydratskost är att den gör mig mätt och tar bort fokus från mat och ätande. Att planera en middag och sedan stå vid spisen i flera timmar är underbart och inget jag vill ta bort ur mitt liv. Men jag vill bestämma över mina mattankar och det gör jag bäst med ett ständigt lågt blodsocker.
Tre komma fyra kilo på en vecka, det känns grymt och jag hade aldrig kunnat tro att det skulle gå så här bra.
Det har ju blivit en hel vecka på fakirkost och jag har upplevt ganska spännande saker. Bland annat så kände jag att jag överåt i söndags, mättnadskänslan när jag skulle gå och lägga mig var på gränsen till illamående.
Det häftiga var att jag var mätt när jag vaknade, och inte blev hungrig förrän framåt tretiden. Det enda intaget fram till dess var en fettkaffe. För mig så tyder det på ett väldigt lågt och stabilt blodsocker.
Med en bakgrund av hetsätning, smygande och smusslande så känns det så enormt skönt att ha hittat kosten som fungerar för mig.
Till helgen blir det lite annorlunda, mor och far tar med sig farmor och kommer på besök. Jag ska bjuda dem på middag på fredag och att bjuda på fakirkost känns tråkigt. Men de får hålla tillgodo med LCHF. På lördag ska vi till Malmö Arena och innan föreställningen ska vi äta tvårätters. Vad de har i såsen kan jag ju inte kontrollera men det får funka, jag kommer att lämna potatisen orörd.
Vi använder cookies för funktion, analys och marknadsföring. Det innebär lagring eller åtkomst av data på din enhet eller webbläsare. Funktionella cookies är nödvändiga för att hålla våra tjänster säkra, förhindra missbruk av tjänsterna och för att se till att de alltid fungerar bra.