Så många år...

I påskas var jag hemma hos mor och far. Där, vid en promenad med min mor berättade jag att mina tankar kring vikt började när jag var 11 år. Då, när jag tränade sex pass i veckan, både friidrott och fotboll, då när det var helt naturligt att mellan träningspassen vara aktiv genom att gå långa promenader. Då, när jag fortfarande var ett barn, insåg jag att min tävlingsdräkt inte satt lika löst på mig som den gjorde på min kompis. Då insåg jag att jag är större än henne, då började jag tänka på hur jag ser ut, då började jag jämföra mig med andra.

Idag är jag 37 och funderar fortfarande på hur jag ser ut, jag jämför mig fortfarande med andra. I perioder av mitt liv har jag varit mindre, andra större. Ibland har jag varit vältränad, ibland mer som en soffpotatis. Men tankarna har alltid funnits där, jämförelserna likaså. Tänk så många år jag spenderat med att jämföra mig med andra istället för att fundera på vad som är bra med mig, vad som gör mig unik.

Jag är långt ifrån där ännu, men jag hoppas att jag har vaknat och kan börja jobba åt rätt håll.