Jag tycker om kroppen, den är en finurlig grej. De senaste åren har jag börjat förstå hur nära det fysiska och det psykiska hänger ihop. Om jag äter skräp så mår jag skräp, om jag äter det som kroppen tycker om så mår hela jag bra.
Jag är en av dem som inte tror att man blir fet av fett, inte heller grön av grönsaker. Däremot inte sagt att alla måste tycka lika.
Min egen erfarenhet av lågkolhydratskost är att den gör mig mätt och tar bort fokus från mat och ätande. Att planera en middag och sedan stå vid spisen i flera timmar är underbart och inget jag vill ta bort ur mitt liv. Men jag vill bestämma över mina mattankar och det gör jag bäst med ett ständigt lågt blodsocker.
Det var länge sedan jag var anmäld till något gemensamt lopp likt det som jag ska springa idag.
Jag vet att det kommer att vara allt från superatleter till barnvagnspromenerare men för mig är det här en tävling mot mig själv och mot min egen målsättning.
Även om världen inte förändras beroende på om jag springer milen på under en timme så kommer något att förändras för mig.
Känslan i kroppen är spänd förväntan och lite nervositet. Det känns som inför en fotbollsmatch när jag var liten.
Vi använder cookies för funktion, analys och marknadsföring. Det innebär lagring eller åtkomst av data på din enhet eller webbläsare. Funktionella cookies är nödvändiga för att hålla våra tjänster säkra, förhindra missbruk av tjänsterna och för att se till att de alltid fungerar bra.