Tillbaka till livet som jag vill att det ska vara

Efter en sommar som varit full med trevligheter av alla möjliga slag så börjar jag så sakta att komma tillbaka till den vardag som jag vill ha.

Maten flyter på relativt bra, utan att det blir för många pekpinnar. Jag ska inte ropa hej ännu för egentligen är det väl bara sedan slutet av förra veckan som jag kan känna att jag står för det jag äter.

Jag cyklar lite när det känns trivsamt, just nu är det mer bilåkning med sambon än cykling till jobb men det börjar bli både mörkt och kallt. I det stora hela är jag nöjd med att jag varit pendlingscyklist sedan i mitten av maj. Nu börjar jag längta efter att få göra mig klar hemma, ta medmin fettkaffe och sätta mig på tåget tillsammans med alla andra pendlare. Det känns höstigt och ganska mysig på något sätt. Jag tror helt enkelt att jag ska köpa mig ett kort för pendling på måndag.

I lördags sprang jag ett millopp, det tredje för den här säsongen, var många år sedan jag gjorde något liknande. Jag är glad att jag klarade mig under timmen, den här sommaren har det mest blivit vandring och cykling så löpningen har fått stå tillbaka lite. Men jag tycker om att springa, jag hoppas att det kan bli lite mer av det när jag börjar tågpendla.

Träningen i övrigt har legat på is under sommaren. Jag har ett kort på nordic wellness som bara väntar på att hämtas ut, jag ser fram emot att få gå på svettiga body step- och spinningklasser.

Känns som om nästa vecka inte bara är början på en ny månad utan också den vecka då jag ska skapa goda höstvanor.

Men först väntar de sista dagarna i den här veckan, en tenta, en lägenhet som ska visas för mäklaren, en fika med en kär gammal vän och en weekend i Danmark. Nu kör vi, slutspurten av september.