Släppa taget kring vikt-tankar - någon som provat?
Kommentarer
-
Min erfarenhet är att när jag stirrar mig blind på vågen och stressar upp mig över att den inte visar det jag vill så går jag inte ner. Om jag däremot försöker att slappna av och följa min planering utan att stirra mig alltför blind på resultatet så brukar det släppa och kilona försvinner. På det sättet så tror jag att stress över vikten kan ställa till det men tror inte att övervikt är något som sitter i hjärnan som du beskriver det faktiskt. Fast vi är ju all olika vet ju bara hur jag fungerar. =)
-
Ja, det är säkert den typ av stress hon menade - jag har en tendens att hoppa upp o ner på vågen väldigt mycket, det hjälper inte direkt. :)Planen är nog A och O :)
-
Jag tror det kan vara olika för alla. Dock är jag också en sådan person som hela tiden väger mig. När jag har gått ner blir ja superglad och i extas och liksom förväntar mig att "oh nu kanske jag har gått ner ett till kilo imorgon" sen visar vågen kanske 2 hg upp och då tappar jag motivationen helt. 2 hg kan ju bero på vattenbalasen i kroppen och blabla.. Jag tror på det din sköterska säger (iallafall när de gäller jojobantare. Att släpp taget och kontrollen lite. Försök att äta hälsosamt och skit i vågen nåra veckor :) kram!
-
På sätt och vis sitter det ju i hjärnan. Det är ju den vi använder när vi bestämmer oss för vad och hur mycket vi äter. Och vår övervikt beror ju på att vi ätit för mycket i förhållande till vad vi använt oss av under åren. Jag kan inte släppa viktankarna ännu i den meningen att jag behöver väga vad jag äter, eftersom jag måste lära mig äta normalt igen. Har aldrig haft problem med vikten tills för några år sen, när allting spårade ur p.g.a stess. Jag måste oxå lära mig att stå emot sockerträsket och där har registreringen av mat hjälpt mig enormt mycket. Jag ser svart på vitt vad jag stoppar i mig i tomma kcal, när jag faller för frestelsen. Jag är inte redo att att släppa dessa tankar ännu, men vågen besöker jag bara en gång i veckan och tar inte panik över att det går långsamt ner. Jag måste helt enkelt lära mig att äta och leva igen. Sen finns det säkert de som kan släppa kontrollen och äta "fritt". De har då lärt sig äta efter deras behov. =)
-
Jag har testat och det gick bra. Jag blev så stressad av att bli fixerad vid mat och vikt, så jag accepterade att jag såg ut som jag gjorde och mådde bättre. Sen fungerade viktnedgånge ganska bra, men nu är det illa igen, är inne i en "grå zoon" och då blir det fel med maten. Inte så att jag äter för mycket snarare tvärt om och så blir jag supehungrig vid sovdags, kan inte somna, går upp stoppar i mig någonting, det blir en ond cirkel. Jag tror på planering men det är min svaga sida
Logga in för att skriva en kommentar.