livet..

På lunchrasten kom jag att prata med en kollega på andra avdelningen.. Hon "gnällde " lite över alla krämpor som hon tyckte att hon plötsligt drabbats av. Jag frågade henne hur gammal hon var och hon kom fram till att hon nog skulle fylla 44 nu i år.. E ju ingen ålder på en ko.. sa jag.. lite käckt.. Hon frågade hur gammal jag är då.. och jag fick ju erkänna att jag ju blivit 52 i år.. Hon stirrade på mig och sa.. -"Om jag ser så bra ut när JAG blir 52 kommer jag att vara glad!!!! Jag trodde du var yngre än mig" Hon är numera min favoritkollega!! nåväl.. jag hade en sån där fantastisk planeringsdag igår.. då det sattes in vikarier i barngruppen för att vi skull få en sån där viktig dag.. och?? vad blev det av den då? jo.. rektorn sa bara åt oss att titta på en film.. film?? nä.. vi skulle titta på en inspelad föreläsning.. visade det sig.. en föreläsning som var fruktasvärt tråkig.. plus att vi redan hade varit och hört på en.. live.. om samma saker.. som var mycket bättre. rektorn orkade inte ens komma upp till oss och förklara varför vi skulle se den här skiten.. usch.. sur blir jag.. hur gick det för barnen då? ha.., vem bryr sig!! kaos! dom små stackarna fick 4 stycken okända personer att ty sig till.. så.. vem brydde sig?? jag retar mig så jag får krupp.. kramp.. och hjärtinfarkt!! vad är det som gör att vi behandlar barn så?? vad ger oss den befogenhet? det pratas så mycket om vikten av trygghet.. kontinitet.. bla bla bla.. skitprat!! det handlar bara om pengar!! ett köksbiträde.. från huset.. som inte är intresserad av barnen.. ett köksbiträde till som vi har där en tid nu.. som inte pratar ett ord svenska.. och en praktikant på 18 år.. som... också lämnar lite att önska.. och så skulle det komit en till men som inte dök upp.. kollade rektorn hur det gick?? nä.. brydde hon sig?? nä.. grrr.. jag får som sagt krupp av sånt.. hatar det.. och skulle få resten av eftermiddagen o kvällen förstört pga detta.. det retar mig till max att det snackas så vitt och brett om hur fint och bra och duktiga.. när det sen sköt så här.. *suck*.. hatar det!! det är då jag vill söka jobb på ärtfabriken findus.. i bjuv.. sortera ärtor.. hela dagen.. gul gul grön grön grön gul grön grön gul gul gul grön gul gul... osv.. precis ett sånt jobb skulle jag älska!! bläää.. PÅ väg till parkeringen gick jag och svor och muttrade.. Blir på rysligt dåligt humör över sånt här.. Retar mig som attsingen att man inte tar vara på vår tid bättre och att man utsätter ungarna för sånt där.. Blir tokig på sånt.. så jag gick där.. muttrandes så det osade.. när jag plötsligt hör ett LOOOOTTEEEEE! vrålandes mellan huskropparna.. TRe små töser kommer farande på cykelstigen.. Två av dom har jag i den barngruppen jag "vaktar" på onsdagar.. och den tredje var nån kusin ( omgådet dräller av kusiner.. alla verkar vara släkt på nått vis ) Nåväl.. dessa tre små damer kom som sagt rusande.. och jag fick tre goa kramar .. mmmm..( även av kusinen.. som jag inte alls kände) sura kärringen försvann i ett nafs. Små goa barnarmar gör gott!! Ja till och med underverk!! Dom pratade lite i mun på varandra.. och jag försökte hänga med så gott det nu går efter en lång dag på jobbet.. Den ena berätade att hon minsann hade sett mig imorse när jag gick förbi deras hus.. och att hon hade velat springa ner och säja hej till mig då.. men att hon inte fick för mamma eftersom hon hade pyjanmasen på.. men att hon inte tyckte det gjorde nått för hon skulle ju bara säja hej...osv osv osv... Den andra berättade att hennes storasyster hade sett när jag parkerade min bil och att taket hade varit av ( jag har en cabbe!!) och att hennes pappa lagade bilar så han kunde nog sätta fast det åt mig om jag ville och att... osv osv osv.. och kusinen ville att jag skulle titta på hennes fina cykel och så berättade hon att hon hade fått alla dom där Hello Kittyklistermärkena av hennes brors kompis för deras pappa har den där affären ( pekade) och där får man ibland glass om man frågar snällt...osv osv.. Jag nickade och nickade.. och försökte sticka in ett ja.. och ett nej och.. nått mer kanske... pust.. jag var helt vimmelkanting när jag till sist hade kramats lite igen.. och vinkat 58 gånger.. och skönk ner i min bil.. JIsses!! Ungar!! har jag sagt att jag älskar mitt jobb? det gör jag..!! i alla fall ibland!

19 maj 2011 20:12

jaropi

Ha ha ha ja visst är dom fantastiska,, Men vilken skitrektor ni har o vilken skit dag me föreläsningen
19 maj 2011 20:28

Soldis

Jag måste säga att jag blir förvånad! Verkar inte så genomtänkt det där med er planering! Men jag kan hålla med om att tiden med barnen på förskolorna blir mindre och mindre. Möten, planeringar, utvärderingar, utvecklingsplaner, åtgärdsplaner, samtal, dokumentation etc. Och i mitten - alla barnen i allför stora barngrupper! Det är svårt att räcka till! Men så som du beskriver det med främmande människor som sätts in som vikarier, FÅR det faktiskt inte vara!

Peggans blogg

livet..

Kommentarer