nattgrubblerier...

jaha.. ännu en natt när sömnen inte vill infinna sig.. tankar som snurrar.. okay.. erkänner.. ryggen bråkar också.. lite.. rullebörsrally skojar man inte bort så... Kom att tänka på en sak.. det har gått tio år sen nu.. lite drygt.. sen jag blev skild.. det är snart tio år sen jag flyttade från min gamla hemtrakt.. och jag är sällan i dom krokarna längre.. inte "ute på byn" liksom.. bara hemma hos sonen eller hemma hos mamma.. har ingen kontakt med någon från tiden då jag var gift.. Dvs träffar ingen.. Skilsmässan var ett slag under bältet då exet och en väninna tio hus bort "hade ihop" det under ett års tid innan han kom hem och sa att han ville skiljas.. Han angav att han behövde sin frihet och att han ville hitta sig själv som orsak till skilsmässan.. Det tog hon 20 minuter att avsluta ett 30 års långt förhållande.. och utan att jag hade fattat att det var på väg.. TRe dagar senare såg jag VAR han hade sin frihet och var han hittade sig själv.. I min vänninas hus.. tio hus bort.. Jag dog!!! Jag vet än idag inte hur jag tog mig igenom den där tiden.. Gick i väggen med buller och bång.. Blev ljusskygg.. eller i alla fall folkskygg.. Sjukskriven.. sociala fobier.. hatade livet och att jag överlevde.. tja.. fråga inte hur.. Det bara skedde.. Efter ett år fick jag sålt huset och flyttade till lägenhet i stan .. tio mil bort För två veckor sen körde jag igenom byn.. hela byn.. för första gången sen jaqg lämnade den.. Märklig känsla.. Som om jag hade varit där.. men ändå inte kunde komma ihåg.. på riktigt.. Mycket märkligt.. barnen är ju ändock födda där... Nåväl.. Som sagt.. mycket vatten har runnit under broarna och det har gått drygt tio år sen dess.. Idag.. när jag var på Alnarp.. sprang jag på en person från dom gamla hemtrakterna.. Jag "sprang" verkligen nästan på personen och jag hälsade och efter ett ögonblick kände han igen mig.. som exets fd fru.. Mitt namn var det inte många som kunde.. jag var alltid bara hans fru.. eller barnens mamma.. en lite grå tjock figur som alltid fanns i ytterkanterna.. som sällan hördes eller syntes.. och som levde för familjen.. alltså inte hade något eget liv.. Hans spontana kommentar var.. Nämen.. hej... Jag KÄNNER igen dig.. vänta... *tänk tänk*.. Visst var det väl du som var XX`s fru innan?? Du har ... blivit smalare!!! och så tog han min hand och skakade den så jag höll på att få axeln ur led.. "Vafaaan skulle han med den jävla kärringen till???" TVÄRTYST.. han kom nog på att det där hade han kunnat nöjt sig med att TÄNKA bara... Jag svarade -ja ja.. du får väl fråga honom.. och skrattade. Sen pratade vi väder och vind.. (eller trädgård och blommor!!) och skilsdes igen.. Konstigt det där.. i 10 år.. har det trallat på i byn.. och i tio år har folk "tyckt".. om det som hände.. Jag har hört om det förrut.. av sonen och av mamma.. om folks kommentarer då och då genom åren... Träffar mina fd svärföräldrar ett par gånger om året.. (på kalas hos mina söner) och "svärmor" viskar FORTFARANDE i mitt öra när vi hälsar " Ohh vad vi saknar dig!!" Sånna saker förvinner liksom aldrig..på nått vis.. fast jag blev ändå förvånad.. att det FORTFARANDE "tycks"... bland "våra" gamla vänner... Tio år är lång tid.. Undras hur exet känner av det??? Ja ja.. inget att lägga energi på.. men tankarn kom ändå nu ikväll.. "Typiska" grubbeltankar som man kunde varit utan om John Blund hade hittat hit istället...

Peggans blogg

nattgrubblerier...

Kommentarer