icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Här är jag - 29-årig godisråtta och kakmonster (ja, man kan se det blåa om man kommer nära) som gjort stora förändringar i livet senaste åren. Jag började på 78 kg under våren 2009 och gick sedan, sakta men säkert, ner till ca 60 kg (mars 2010). Men jag har sedan upplevt de problem som kan uppstå efter att ha nått målvikt - det fanns inte längre ett mål att kämpa mot, inga konkreta belöningar i form av minskningar på vågen eller måttbandet och det största problemet - jag började unna mig allt det där som jag avstod ifrån under viktminskningen och det slutade med frosseri. Detta har lett till viktuppgång på några kilo i olika omgångar och jag kämpar med att hålla mig viktstabil - en ständigt pågående kamp i mitt fall.

Jag försöker:
- Att alltid börja med att lägga upp grönsaker på tallriken och fylla till ungefär hälften. Då får ögat sitt och tycker att den mängden mat jag sedan lägger upp ser lagom ut.
- Ta en portion mat. Om jag skulle vara hungrig även en stund efter att jag slutat äta kan jag ta mer grönsaker eller en frukt.
- Äta frukost, lunch och middag med ett till två mellanmål varje dag.
- Träna minst fem pass/vecka. Variera träningen så att det blir både kondition och styrka i olika former.

Motto:
Gör fler sunda än osunda val!!!

Mål:
Genom träning och sund mat bygga upp en stark, frisk och snygg kropp!!
26 februari 2010 14:41
5

Ätande som social kompetens

I vissa lägen blir ätande faktiskt ett prov på social kompetens. Som idag här på jobbet. På lunchen fick jag veta att en kollega här på jobbet hade för avsikt att bjuda på fika på eftermiddagen eftersom hon fyller år imorgon. Och det är ju inget problem - det i sig kräver ju inget ätande. Men sen får man ta med i beaktandet att detta är en ganska känslig person som jag vet känner sig lite utanför på avdelningen, är orolig för att ingen tycker om henne, tror att folk kanske pratar om henne om de sänker rösten osv. Så, trots att jag var proppmätt sen lunchen och inte alls sugen på kaka kände jag att jag bara inte kunde tacka nej till att komma till fikat och äta av det som bjöds när det nu var just denna person. Det hade ju, utan att jag överdriver, annars kunnat tolkas som att jag inte tycker om henne eller något liknande.

Jag tror verkligen att jag fattade rätt beslut. Det räckte med att se hur hon fixade o donade med allt fikat innan alla kom för att inse att det här betyder mycket för henne. När alla sedan kom och tog för sig så hon så himla glad ut och när vi sjöng "ja må hon leva" så tittade jag lite på henne och såg hur det fick henne att växa!

Och hur skulle en liten bit äppelkaka kunna skada när man vet att denna lilla bit symboliserar så mycket för en person. Så, istället för att ångra att jag åt en bit som jag egentligen inte var sugen på är jag GLAD att jag gjorde det när det betydde så mycket för den här personen!

Kommentarer

  • 26 februari 2010 16:02
    hollunge
    Tycker att du gjorde helt rätt! Den lilla bit kaka som du tog den gjorde tydligen hela hennes dag och vem vet kanske "räcker" den över helgen för henne osså. Tänk att en så liten sak kan glädja någon annan så otroligt mycket! :)
  • 26 februari 2010 17:26
    giggi
    Du tog helt rätt beslut. Ibland "måste" man göra saker för andras skull och idag var det en sån situation för dig. Äppelkakan kan du nog motionera bort eller minska på något annat som du avstår från senare idag.
  • 26 februari 2010 17:26
    giggi
    Du tog helt rätt beslut. Ibland "måste" man göra saker för andras skull och idag var det en sån situation för dig. Äppelkakan kan du nog motionera bort eller minska på något annat som du avstår från senare idag.
  • 26 februari 2010 17:58
    krisp
    Bra gjort av dig med kakan. Du har hjälpt till att glädja en person som verkligen behöver det. Ha en trevlig helg.
  • 27 februari 2010 09:21
    anny
    FIIINT! :)

Logga in för att skriva en kommentar.