icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Här är jag - 29-årig godisråtta och kakmonster (ja, man kan se det blåa om man kommer nära) som gjort stora förändringar i livet senaste åren. Jag började på 78 kg under våren 2009 och gick sedan, sakta men säkert, ner till ca 60 kg (mars 2010). Men jag har sedan upplevt de problem som kan uppstå efter att ha nått målvikt - det fanns inte längre ett mål att kämpa mot, inga konkreta belöningar i form av minskningar på vågen eller måttbandet och det största problemet - jag började unna mig allt det där som jag avstod ifrån under viktminskningen och det slutade med frosseri. Detta har lett till viktuppgång på några kilo i olika omgångar och jag kämpar med att hålla mig viktstabil - en ständigt pågående kamp i mitt fall.

Jag försöker:
- Att alltid börja med att lägga upp grönsaker på tallriken och fylla till ungefär hälften. Då får ögat sitt och tycker att den mängden mat jag sedan lägger upp ser lagom ut.
- Ta en portion mat. Om jag skulle vara hungrig även en stund efter att jag slutat äta kan jag ta mer grönsaker eller en frukt.
- Äta frukost, lunch och middag med ett till två mellanmål varje dag.
- Träna minst fem pass/vecka. Variera träningen så att det blir både kondition och styrka i olika former.

Motto:
Gör fler sunda än osunda val!!!

Mål:
Genom träning och sund mat bygga upp en stark, frisk och snygg kropp!!
8 februari 2010 08:46

Ångestens vara eller icke vara

Dålig dag matmässigt igår - det var första dagen på mensen och hormonerna skenade... Jag var som ett bottenlöst hål som bara behövde mer, mer, mer. Så jag åt egentligen inte så mycket mat - ordentlig (fast stor) frukost och (faktiskt) hälsotallrik på restaurang till middag. I övrigt åt jag godis. Choklad och smågodis. Och så himmelskt gott det var! Jag hade lite ångest på eftermiddagen, men efter ytterligare ca 400 g smågodis i biomörkret var ångesten som bortblåst och jag mådde prima!! Fåga mig inte hur min hjärna fungerar som har mer ångest efter lite godis än efter mycket, well... Eftersom jag inte har nån ångest längre så har jag inte och så är det bra med det - inte så mycket mer att filosofera över egentligen. Ny vecka och ny dag idag! Min mamma är på möte här i Stockholm idag så vi ska ses i eftermiddag o gå ut o äta tillsammans innan hennes tåg går. Det blir trevligt, jag ska bara leta upp nån bra restaurang i närheten av Centralen. Det ska nog gå att ordna. Det känns lite mysigt att träffa mamma själv sådär, det brukar ju alltid vara hela familjen och buller och brak när vi ses. Eller iaf att både mamma o pappa kommer på besök så att jag träffar båda samtidigt. Igår pratade jag lite med min svärmor, hon erbjöd sig att sy in några finklänningar till mig. Eller rättare sagt - hon erbjöd sig att sy/fixa/göra vadsomhelst åt mig och jag föreslog några finklänningar (tur att jag har gått ner i vikt och faktiskt behöver syhjälp när hon så gärna vill). Det känns bra för det är några supersnygga klänningar som jag har köpt och som jag inte alls vill göra mig av med, men de ser ut som potatissäckar på mig nu. De hänger framförallt över brösten och runt höfterna - det känns helt sjukt för brösten har alltid varit "det största" på mig och det har alltid varit en fråga om ifall jag kan ha en tröja eller inte runt brösten. Nu bara hänger det där... Sorgligt. Det är svårt att motivera viktminskningen i de situationerna.

Kommentarer

  • Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.