icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Här är jag - 29-årig godisråtta och kakmonster (ja, man kan se det blåa om man kommer nära) som gjort stora förändringar i livet senaste åren. Jag började på 78 kg under våren 2009 och gick sedan, sakta men säkert, ner till ca 60 kg (mars 2010). Men jag har sedan upplevt de problem som kan uppstå efter att ha nått målvikt - det fanns inte längre ett mål att kämpa mot, inga konkreta belöningar i form av minskningar på vågen eller måttbandet och det största problemet - jag började unna mig allt det där som jag avstod ifrån under viktminskningen och det slutade med frosseri. Detta har lett till viktuppgång på några kilo i olika omgångar och jag kämpar med att hålla mig viktstabil - en ständigt pågående kamp i mitt fall.

Jag försöker:
- Att alltid börja med att lägga upp grönsaker på tallriken och fylla till ungefär hälften. Då får ögat sitt och tycker att den mängden mat jag sedan lägger upp ser lagom ut.
- Ta en portion mat. Om jag skulle vara hungrig även en stund efter att jag slutat äta kan jag ta mer grönsaker eller en frukt.
- Äta frukost, lunch och middag med ett till två mellanmål varje dag.
- Träna minst fem pass/vecka. Variera träningen så att det blir både kondition och styrka i olika former.

Motto:
Gör fler sunda än osunda val!!!

Mål:
Genom träning och sund mat bygga upp en stark, frisk och snygg kropp!!
8 juni 2011 23:18

Att äta en muffins...

Hade ett dunderjobbigt möte i eftermiddags och på mötet hade vi nybakade chokladmuffins. Jag kunde inte låta bli så jag åt en. Och var sen snubblande, snubblande nära att starta en hetsätning när jag kom hem. Jag hade frysen öppen och började sortera om kakor ur olika burkar och la ner ett antal från en stor burk med svåröppnat lock i en mindre. Detta gjorde jag för att lättare komma åt kakorna sen också - alltså lättare att smygäta så att inte darling ska veta. Sjukt. Men idag lyckades jag smälla igen locket på burken och därefter dörren till frysen. Tanken på den ätna muffinsen ligger dock och gnager nåt enormt trots plats inom kcal-ram. Herregud. Snart får jag ju ge mig. Det var ju för fasen bara en muffins. Jag orkar inte att det ska få ta så mycket tid och energi och göra att jag pendlar mellan ångest över det ätna och att vara sååå nära att falla ner i en hetsätning. Blä, blä, blä. När min älskade darling kom hem insåg han att allt inte var på topp idag o tog mig med ut på en liten kvällspromenad i lugn och ro bort från allt här hemma. Åh, vad jag älskar den killen!

Kommentarer

  • Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.