Att hamna rätt...

Idag startade min kurs i serbiska äntligen. Det blev lite problem för mig innan jag väl kom dit dock... Jag hade fått veta att den skulle vara i en viss sal, på en viss våning på Cybergymnasiet (sen stod det väl en adress, men den hade jag glömt att skriva upp). Så jag kollade upp på eniro var Cybergymnasiet ligger o hur jag skulle cykla dit - så långt var allt bra, jag kom fram i god tid och hittade rätt hus där det stod en stor skylt på ingången att det var Cybergymnasiet. Så skulle jag parkera cykeln på gatan utanför, stoppade i nyckeln i låset och det kändes märkligt när jag skulle vrida runt - nyckeln hade gått av och ena halvan satt kvar i låset! Suck! Så jag fick leda in cykeln på en skolgård i närheten och parkera lite i skymundan o hoppas på att ingen skulle tycka det var kul att ta den...

Sen gick jag in på Cybergymnasiet, hittar rätt våningsplan men så finns inte rätt sal. Och inte en enda människa. Hm, tänkte jag, stod det inte på internet att det fanns två adresser? Så jag letade fram hemsidan på mobilen och fick gå en promenad en bra bit till den andra adressen. När jag väl hittat dit var det massa lektioner, men inte min... Där fanns iaf folk att fråga o de sa att det inte var där. Nähä, så försökte jag ringa min kompis som jag ska gå kursen med, men hans mobil var avstängd. Till slut testade jag att ringa darling o han hade som tur var kommit hem - han fick gå o läsa mitt brev o gav mig rätt adress till slut (ett tredje ställe). Suck, jag kom bara en halvtimma sent... Kändes ju inte så kul, men jag kom ju fram till slut iaf!  

Nu ska jag bara lära mig nåt på kursen också, det är ju nästa problem :-) Idag gick vi inte igenom några nyheter för mig, men det lär ju komma så småningom.

(Cykeln var kvar, vilken  tur!)

När jag kom hem bjöd jag darling och hans kompis som satt här o spelade på chokladtryfflar. Jag stod fast vid min plan för månaden o smakade inte ens en smula. Riktigt nöjd faktiskt!