icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Här är jag - 29-årig godisråtta och kakmonster (ja, man kan se det blåa om man kommer nära) som gjort stora förändringar i livet senaste åren. Jag började på 78 kg under våren 2009 och gick sedan, sakta men säkert, ner till ca 60 kg (mars 2010). Men jag har sedan upplevt de problem som kan uppstå efter att ha nått målvikt - det fanns inte längre ett mål att kämpa mot, inga konkreta belöningar i form av minskningar på vågen eller måttbandet och det största problemet - jag började unna mig allt det där som jag avstod ifrån under viktminskningen och det slutade med frosseri. Detta har lett till viktuppgång på några kilo i olika omgångar och jag kämpar med att hålla mig viktstabil - en ständigt pågående kamp i mitt fall.

Jag försöker:
- Att alltid börja med att lägga upp grönsaker på tallriken och fylla till ungefär hälften. Då får ögat sitt och tycker att den mängden mat jag sedan lägger upp ser lagom ut.
- Ta en portion mat. Om jag skulle vara hungrig även en stund efter att jag slutat äta kan jag ta mer grönsaker eller en frukt.
- Äta frukost, lunch och middag med ett till två mellanmål varje dag.
- Träna minst fem pass/vecka. Variera träningen så att det blir både kondition och styrka i olika former.

Motto:
Gör fler sunda än osunda val!!!

Mål:
Genom träning och sund mat bygga upp en stark, frisk och snygg kropp!!
20 april 2011 11:49
8

Bakåt o uppåt :-(

Tränar, ligger på ett rejält underskott de flesta vardagarna med lite lyx på helgerna, motstår aktivt alla muffins, pepparkakor o godisskålar på jobbet o tycker att jag sköter mig hyfsat på det stora hela. Vägde 63 i lördags, 64 igår o 64,9 idag. Vad fasen är det som händer? Och jag som inte riktigt brukar väga mig utan nu mer går på känslan (känslan i kroppen o på kläderna) för att inte stirra mig blind på vågens siffror. Känner mig på uruselt humör av detta. Att hålla sig viktstabil ska ju inte kräva ett underskott utan just att man ligger på en normalnivå. Men hur fan ska jag nå dit?? Dessutom tog jag sönder dragkedjan i mina favoritjeans imorse o kände mig tjockare än på riktigt, riktigt länge. Fan också. Sprang iaf drygt 7 km imorse. Alltid nåt. Även om jag i dimmig ilska slängde ner träningskläderna så att jag skulle kunna gå/springa en runda nu på lunchen. Tror dock jag avstår, att träna en gång per dag måste ju för fasen vara nog. Går nog ner till stan o tröstshoppar lite påsksaker istället...

Kommentarer

  • 20 april 2011 11:51
    86Sandra
    Precis samma sak är det för mig... Pepp...
  • 20 april 2011 12:22
    jennyb
    där är jag också, jävligt ofta... jag ligger på ett kraftigt underskott men står antingen still eller går upp, för att efter nån vecka gå ner en del, ligga still och sedan gå upp... och det gör mig rädd, vad händer den dagen jag försöker ligga på ett normalt kaloriintag, ca 1800 kcal istället för 800... vad händer då liksom.
  • 20 april 2011 12:27
    86Sandra
    Skrämmer mig också, Sjukt mkt.
  • 20 april 2011 13:17
    pannika
    Ni kanske har för stort underskott och i synnerhet om ni tränar så mycket, muskler väger ju som bekant mer än fett!
  • 20 april 2011 14:18
    jennyb
    man bygger inte muskler så fort så det är inte det som är problemet... snarare vätska och tarminnehåll.
  • 20 april 2011 15:30
    Katri
    Har ni kollat era hormoncykler? Jag går alltid upp i vikt vid ägglossningen för att sedan gå ned när jag ska ha mens. Och du jennyb - 800 låter väääldigt lite om du tränar också. Jag tränar ganska hårt och har ett behov av ca 2300 kcl per dag, vill jag gå ned i vikt så ska jag väl kanske ligga på just 1800 kcl. Blir liksom lite orolig för dig med ett så lågt kaloriintag...
  • 20 april 2011 15:32
    jennyb
    äsch, jag tränar inte hårt alls :) *lat* inte bli orolig alls, jag äter bara nyttigare än vad jag någonsin gjort, massor av sallad och sånt tokigt :) sen är detta bara en period, jag ska upp på högre kaloriintag igen men inte förns jag har legat på denna vikt ett tag så kroppen får vänja sig vid den...
  • 20 april 2011 15:34
    annche
    Min homroncykel är en historia för sig. Slutade med p-piller för några månader sen för att ge kroppen tid att komma igång tills vi vill försöka få barn så småningom (obestämt när). Trodde väl egentligen inte att det skulle bli problem men det har det. Tog först några månader för mensen att komma, sen kom det "regelbundet" i två månader för att därefter ha låtit bli att komma igen på typ två o en halv månad. Inte kul. Trodde aldrig jag skulle vantrivas med att inte ha mens, men när man inte vet vad det beror på är det superirriterande (inte gravid - har kollat). Vissa dagar har jag säkert för stort underskott, men inte totalt, för jag gillar att lyxa lite ibland :-)

Logga in för att skriva en kommentar.