icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Här är jag - 29-årig godisråtta och kakmonster (ja, man kan se det blåa om man kommer nära) som gjort stora förändringar i livet senaste åren. Jag började på 78 kg under våren 2009 och gick sedan, sakta men säkert, ner till ca 60 kg (mars 2010). Men jag har sedan upplevt de problem som kan uppstå efter att ha nått målvikt - det fanns inte längre ett mål att kämpa mot, inga konkreta belöningar i form av minskningar på vågen eller måttbandet och det största problemet - jag började unna mig allt det där som jag avstod ifrån under viktminskningen och det slutade med frosseri. Detta har lett till viktuppgång på några kilo i olika omgångar och jag kämpar med att hålla mig viktstabil - en ständigt pågående kamp i mitt fall.

Jag försöker:
- Att alltid börja med att lägga upp grönsaker på tallriken och fylla till ungefär hälften. Då får ögat sitt och tycker att den mängden mat jag sedan lägger upp ser lagom ut.
- Ta en portion mat. Om jag skulle vara hungrig även en stund efter att jag slutat äta kan jag ta mer grönsaker eller en frukt.
- Äta frukost, lunch och middag med ett till två mellanmål varje dag.
- Träna minst fem pass/vecka. Variera träningen så att det blir både kondition och styrka i olika former.

Motto:
Gör fler sunda än osunda val!!!

Mål:
Genom träning och sund mat bygga upp en stark, frisk och snygg kropp!!
18 april 2011 11:37

Besvikelser, bedrövelser och ljuspunkter

Varit en helg med mycket upp och ner. Äntligen hade darling o jag en hemmahelg i nya lägenheten. Och oh, vad både han o jag sett fram emot detta. Nackdelen var att vi nästan hade orimliga förväntningar (kanske). Det blir lätt så. Så helgen har inneburit shoppinglycka (ah, denna känsla av att gå ut ur en affär med välfyllda kassar), trevligt biobesök, däckbytning o umgänge med min familj, besvikelser, bedrövelser och många långa samtal. Det har blivit ett o annat missförstånd mellan darling o mig och upplevd känsla av bristande intresse. Vi har också haft viktångest uppe till diskussion (igen) och bara det är oerhört jobbigt tycker jag. Helgen slutade iaf bra med ett långt, långt samtal igår där vi redde ut allt. Så länge vi kan prata igenom allt och det slutar lyckligt är det ju ingen fara, men det är synd att det ska gå mycket energi till känslor som egentligen är grundlösa.

Kommentarer

  • Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.