icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Här är jag - 29-årig godisråtta och kakmonster (ja, man kan se det blåa om man kommer nära) som gjort stora förändringar i livet senaste åren. Jag började på 78 kg under våren 2009 och gick sedan, sakta men säkert, ner till ca 60 kg (mars 2010). Men jag har sedan upplevt de problem som kan uppstå efter att ha nått målvikt - det fanns inte längre ett mål att kämpa mot, inga konkreta belöningar i form av minskningar på vågen eller måttbandet och det största problemet - jag började unna mig allt det där som jag avstod ifrån under viktminskningen och det slutade med frosseri. Detta har lett till viktuppgång på några kilo i olika omgångar och jag kämpar med att hålla mig viktstabil - en ständigt pågående kamp i mitt fall.

Jag försöker:
- Att alltid börja med att lägga upp grönsaker på tallriken och fylla till ungefär hälften. Då får ögat sitt och tycker att den mängden mat jag sedan lägger upp ser lagom ut.
- Ta en portion mat. Om jag skulle vara hungrig även en stund efter att jag slutat äta kan jag ta mer grönsaker eller en frukt.
- Äta frukost, lunch och middag med ett till två mellanmål varje dag.
- Träna minst fem pass/vecka. Variera träningen så att det blir både kondition och styrka i olika former.

Motto:
Gör fler sunda än osunda val!!!

Mål:
Genom träning och sund mat bygga upp en stark, frisk och snygg kropp!!
20 april 2010 23:08
4

Den inre striden...

Sitter här i soffan och är gansla hungrig. Det utspelas nu en inre strid inom mig. Förutsättningarna är:

- Jag kom hem ca kl 21.30 efter min serbiska. Jag var då hemma själv och blev genast övertygad om att jag skulle bryta alla goda föresatser även idag, sådär när ingen ser liksom. Så jag la en av mina marabou chokladkakor (vann ju 20 st innan jul...) i kylen för att den skulle bli sådär gott kall. Sen skulle jag bara ringa till mamma innan jag öppnade den och njöt
- Medan jag pratade med mamma kom darling hem (fan också). Och sen jag la på har jag då suttit här i soffan med darling jämte mig.
- Nu gick darling precis o la sig och jag är uppe ensam och kan snabb smita ut i köket o hämta chokladen från kylen. Kusten är klar, liksom.

Striden som nu utspelar sig är mellan förfallets annche och förnuftets annche.
Förfallannche skriker: Men gå uuuuut i köket nu då o hämta chokladen. Tänk så gott det kommer vara!!!
Föruftsannche protesterar ilsket: Men för fan, lilla annche, det är ju precis det här som du gör dag efter dag och sedan ångrar direkt efter. Skit nu i den där chokladen o gå o lägg dig du också!!!
Förfallannche: Vad du är tråkig!! En stackars liten chokladkaka kan väl inte göra varken till eller från? Man går ju inte upp i vikt av att bara äta en...
Förnuftsannche: Inte en nej, men du har ju ätit alldeles för mycket godis och annat onyttigt i fyra veckor! DÅ går man upp i vikt och du HAR gått upp i vikt dessa veckor. Enkel matematik! Och VILL du verkligen gå upp i vikt igen när du kämpat så för att nå din målvikt?
Förfallsannche mumlar surt: Nej, det vill jag väl inte. Men bara en chokladkaka, bara idag, det kan ju ändå inte vara avgörande... Från o med imorn så låter jag bli allt onyttigt, jag lovar.
Förnuftsannche: Yeah right!
Förfallsannche: Åh, men... om jag inte tar en chokladkaka då? Om jag tar en Dumleklubba? Eller kanske en av de där goda hasselnötsbollarna? Vi har ju så mycket gott här hemma o nån måste ju äta upp det!
Förnuftsannche: Fy fan vad du är jobbig! Gå o ta en då!
Förfallsannche lyser upp: Va? Menar du det? YES!!!
Förnuftsannche skriker rakt ut: NEEEEEEEEEEJ!!!!

Jag håller på att ta knäcken på mig själv.

En positiv sak idag var iaf att darlings kusin inte kunde komma. Deras plan blev inställt. Tråkigt för dem naturligtvis, men jag måste ju erkänna att jag är väldigt lättad och tycker det känns enbart skönt. Jag orkar ju knappt med mig själv nu och hade nog verkligen inte orkat serbiska kusiner i två veckor... Men vi får se vad som händer, de kanske bokas om till en annan dag eller nåt. Det blir ett senare problem helt enkelt.

Och nu ska jag gå o sova. Jag tror att förnuftsannche vann den här ronden... Ett antal nya väntar imorn!

Gonatt!

Kommentarer

  • 21 april 2010 08:08
    Kicka
    Åh visst är det jobbigt! Det pågår en evig kamp i ens huvud :p Bra gjort att låta förnuftet vinna, men skulle förfallsannche vinna nån gång så är det inte hela världen. Kämpa vidare! :D
  • 21 april 2010 09:43
    Hehe...sådär tänker nog de flesta :) Min favorit brukar vara: "Jag ska bara äta det här godiset idag, det spelar ingen roll, jag kan alltid börja vara duktig IMORGON" Den där dagen "imorgon" har dock aldrig kommit...men ändå är den min bästa ursäkt :) Vilken osis att du vann 20 chokladkakor! Är det ödets ironi eller vad? *lol*
  • 21 april 2010 17:42
    Ibland vinner den ena och ibland den andra, men så länge det inte alltid är samma som vinner kampen så får man vara glad. Bäst skulle det ju vara att inte ha någonting hemma men det är ju tråkigt. Här har vi också choklad och även annat (som inte är lika gott) i skåpet. Ibland skriker chokladen så högt att jag bara måste ta en bit. Bra att du inte får besök nu i alla fall. Ha det bra. Kram
  • 21 april 2010 18:31
    De där samtalen känner jag igen. Tack och lov vinner ju förnuftet ibland. Att sen förfallet råkar vinna litet då och då....... det är nog livet. Tänk så tråkiga vi skulle bli om vi alltid var kloka och förnuftiga. pep på dig!

Logga in för att skriva en kommentar.