icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Här är jag - 29-årig godisråtta och kakmonster (ja, man kan se det blåa om man kommer nära) som gjort stora förändringar i livet senaste åren. Jag började på 78 kg under våren 2009 och gick sedan, sakta men säkert, ner till ca 60 kg (mars 2010). Men jag har sedan upplevt de problem som kan uppstå efter att ha nått målvikt - det fanns inte längre ett mål att kämpa mot, inga konkreta belöningar i form av minskningar på vågen eller måttbandet och det största problemet - jag började unna mig allt det där som jag avstod ifrån under viktminskningen och det slutade med frosseri. Detta har lett till viktuppgång på några kilo i olika omgångar och jag kämpar med att hålla mig viktstabil - en ständigt pågående kamp i mitt fall.

Jag försöker:
- Att alltid börja med att lägga upp grönsaker på tallriken och fylla till ungefär hälften. Då får ögat sitt och tycker att den mängden mat jag sedan lägger upp ser lagom ut.
- Ta en portion mat. Om jag skulle vara hungrig även en stund efter att jag slutat äta kan jag ta mer grönsaker eller en frukt.
- Äta frukost, lunch och middag med ett till två mellanmål varje dag.
- Träna minst fem pass/vecka. Variera träningen så att det blir både kondition och styrka i olika former.

Motto:
Gör fler sunda än osunda val!!!

Mål:
Genom träning och sund mat bygga upp en stark, frisk och snygg kropp!!
12 juli 2011 18:39

Intervjuad

Darling kom hem tidigt idag o så blev vi intervjuade av en reporter till en tidning som ska "locka hem" utflyttade härifrån stan. Vi flyttade ju hit för inte så längesen och har gått med i ett nätverk för nyinflyttade - det var så de hittade oss. Känns väl okej att vara med, om än lite löjligt. Jag vet ju inte vilka som får den där tidningen - min fasa är ju att gamla skolkompisar (kompisar är väl fel ord - medelever? :-)) ska se det där och i princip tänka "Ha! Hon! Om hon flyttat tillbaka så tänker inte jag göra det". Eller nä. Egentligen är min fasa att de ska tänka "Va? Vem fasen är det där? Kommer vi från samma ställe? Måste gått i parallellklass...". Jag må vara hur stark och självständig som helst nuförtiden, men den krypande tonårsosäkerheten finns allid kvar i mig när det gäller tiderna från typ högstadiet. Min största skräck då var att vara obetydlig och osynlig! Gjorde enkel middag, omelett, men den salamin som jag köpte på internationella matmarknaden här i helgen. Mmmm. Riktig italiensk salami. Hur gott som helst!!!

Kommentarer

  • Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.