icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Här är jag - 29-årig godisråtta och kakmonster (ja, man kan se det blåa om man kommer nära) som gjort stora förändringar i livet senaste åren. Jag började på 78 kg under våren 2009 och gick sedan, sakta men säkert, ner till ca 60 kg (mars 2010). Men jag har sedan upplevt de problem som kan uppstå efter att ha nått målvikt - det fanns inte längre ett mål att kämpa mot, inga konkreta belöningar i form av minskningar på vågen eller måttbandet och det största problemet - jag började unna mig allt det där som jag avstod ifrån under viktminskningen och det slutade med frosseri. Detta har lett till viktuppgång på några kilo i olika omgångar och jag kämpar med att hålla mig viktstabil - en ständigt pågående kamp i mitt fall.

Jag försöker:
- Att alltid börja med att lägga upp grönsaker på tallriken och fylla till ungefär hälften. Då får ögat sitt och tycker att den mängden mat jag sedan lägger upp ser lagom ut.
- Ta en portion mat. Om jag skulle vara hungrig även en stund efter att jag slutat äta kan jag ta mer grönsaker eller en frukt.
- Äta frukost, lunch och middag med ett till två mellanmål varje dag.
- Träna minst fem pass/vecka. Variera träningen så att det blir både kondition och styrka i olika former.

Motto:
Gör fler sunda än osunda val!!!

Mål:
Genom träning och sund mat bygga upp en stark, frisk och snygg kropp!!
22 augusti 2010 19:15

Kan inte ta in problemet!

Blev helt stum under vår middag. Darling hade precis pratat med sin mamma o återberättade samtalet för mig. Han har nämligen bestämt att han och några kompisar ska iväg på en weekendresa i höst, och nu var han orolig för att hans bror skulle bli arg och sårad om han inte frågar om brodern vill följa med. Och detta hade darling nu diskuterat med sin mamma som tyckte att brodern inte ska behöva tillfrågas. Grejen är att darlings bror känner darlings kompisar, men de är inte nära vänner eller umgås egentligen utan har mer träffats och umgåtts under uppväxten och nu om de är på samma fest eller liknande. Tilläggas bör att herrarna ifråga är mellan 33-38 år (brodern är äldst).

Jag kan inte ta in i min arma lilla hjärna att det ens skulle kunna bli en diskussionsfråga. Om man inte är kompisar som umgås finns det ingen som helst anledning att man skulle föreslå att man åker med på en resa! Darlings bror skulle ju aldrig få för sig att bjuda med darling på en resa som han gör med sina kompisar - så varför i hela friden skulle darling bjuda med sin bror på den här resan??!! För det är inte så att darling o brodern är vänner som umgås utan de är bröder med en syskonrelation där de såklart ses ibland.

Vilken nivå är vi på egentligen? 10-årsåldern där den ena brorsan blir sur o går till mamma om han inte får vara med den andra o hans kompisar?

Eller är jag bara den onda flickvännen som inte är så förtjust i svågern o därför förminskar honom totalt?

Kommentarer

  • Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.