icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Här är jag - 29-årig godisråtta och kakmonster (ja, man kan se det blåa om man kommer nära) som gjort stora förändringar i livet senaste åren. Jag började på 78 kg under våren 2009 och gick sedan, sakta men säkert, ner till ca 60 kg (mars 2010). Men jag har sedan upplevt de problem som kan uppstå efter att ha nått målvikt - det fanns inte längre ett mål att kämpa mot, inga konkreta belöningar i form av minskningar på vågen eller måttbandet och det största problemet - jag började unna mig allt det där som jag avstod ifrån under viktminskningen och det slutade med frosseri. Detta har lett till viktuppgång på några kilo i olika omgångar och jag kämpar med att hålla mig viktstabil - en ständigt pågående kamp i mitt fall.

Jag försöker:
- Att alltid börja med att lägga upp grönsaker på tallriken och fylla till ungefär hälften. Då får ögat sitt och tycker att den mängden mat jag sedan lägger upp ser lagom ut.
- Ta en portion mat. Om jag skulle vara hungrig även en stund efter att jag slutat äta kan jag ta mer grönsaker eller en frukt.
- Äta frukost, lunch och middag med ett till två mellanmål varje dag.
- Träna minst fem pass/vecka. Variera träningen så att det blir både kondition och styrka i olika former.

Motto:
Gör fler sunda än osunda val!!!

Mål:
Genom träning och sund mat bygga upp en stark, frisk och snygg kropp!!
14 juli 2011 21:10
3

Läser o försöker ta till mig

Läst böcker om ätstörningar och hetsätning nu i flera dagar. Ligger i soffan och kämpar mig igenom dem. Det är förfärligt. Jag inser att jag stämmer så väl in på vissa områden och det hugger verkligen i hjärtat. Jag vill ju inte ha en ätstörning!! Har fastnat för en bok såhär långt med väldigt jordära tips som jag hoppas kan ge ett långvarigt resultat med bra förhållningssätt till mat. "Mattillåtet" av Gisela van der Ster. Har nu bett darling läsa den också. Håller nu på att läsa "Att övervinna hetsätning" av Christopher Fairburn som jag har hört många prata om. Inte lika överväldigad än, men vi får se när jag är klar med den. Annars kör jag efter Mattillåtet. Min tanke är att börja köra det självhjälpsprogram som finns där. Och i och med det faktiskt försvinna här från MD. Jag tror inte att det är bra för mig att skriva in varje måltid för jag blir väldigt kalorifixerad. Men vi får se. Jag ska iaf börja testa att vara utan på vår resa till Serbien i 10 dagar (från o med tisdag).

Kommentarer

  • 14 juli 2011 22:31
    annche
    Nä, det känns väldigt skrämmande och ofattbart. Och nästan löjligt. Herregud, jag är en vuxen kvinna med universitetsexamen, bra jobb, en underbar blivande äkta make, stabil o bra uppväxtfamilj och mängder av fina vänner! Uppenbarligen har jag alla förutsättningar här i livet för att ha en bra självkänsla och förmågan ett leva ett bra och normalt liv. Jag känner mig INTE som typen som får en ätstörning eller psykiska problem överhuvudtaget. Bah. Well. Nu är det i alla fall som det är och det är bara att tugga i sig (haha). Jag känner mig iaf inspirerad av den första boken (Mattillåtet) som verkar vettig och down to earth. Skriven av en svensk utifrån erfarenheter i Sverige - och det känns som att det passar bra med det liv jag vill leva. En dietist faktiskt förresten - så du kan, om du har tur, förhoppningsvis få bra hjälp av den dietist som du träffar nu!!
  • 15 juli 2011 08:10
    linnsan
    Pepp till er! Förstod inte själv hur jag kunde hamna i en ätstörnig (anorexi/ortorexi) Precis dom du SKSKSK säger, så är dessa saker sådant som drabbar andra, som står i tidningar... Inte en själv! =/ Själv är jag lite nojig över att falla tillbaka. Men som det ser ut nu så känns det inte som en större risk. Men ändå, känslan finns där. Fan att sånt här skall existera.
  • 15 juli 2011 08:26
    annche
    SKSKSK: Ja... Men det är väl så att man inte kan fatta varför saker händer en själv. Men ingenting är omöjligt, precis!!! Synd att boken inte fanns inne nu, för det är ju lättare att sätta igång direkt när man är motiverad! Linnsan: Tack för stödet! Håller tummarna för att du ska klara dig undan sjukdomarna i fortsättningen. Det är starkt av dig att ha lyckats ta dig ur det!!

Logga in för att skriva en kommentar.