Morgondiskussion

Hade en lång morgondiskussion med darling idag om hur jag känner mig nu. Men jag tror inte att jag kan beskriva hur hopplöst det känns. För honom är det naturligt att man kan vara sötsugen och kanske äta lite mer än man borde, men han ser det ändå som att jag har möjligheten att bestämma mig för att det får vara nog. Och naturligtvis har han rätt i det i sak. Det är bara det att det just nu känns som en total omöjlighet. Jag menar, det var ungefär ett år sen jag bestämde mig för att gå ner i vikt. Och det har inte varit lätt alla gånger, jag har blivit sötsugen, haft svårt att tacka nej, fallit för frestelser, tagit små uppehåll när det varit speciella händelser osv. Men nu är det en helt annan känsla, som för mig är att det helt enkelt inte går. Jag äter ju godis osv tom när jag egentligen inte ens är sugen, mest bara för att. Jag förstår inte vad det är som händer med mig och jag mår skitdåligt av allt det här och mitt eget beteende. Igår fick jag ett tips om att nu under en period strypa alla tillgångar - inte ha några pengar på kontot som gör att jag kan smyhandla, se till att darling går o handlar själv, tömma skåpen på godsaker osv. Det känns hemskt tragiskt att jag ska behöva göra såhär, men jag tror jag ska testa. Så det var där morgondiskussionen startade - jag bad darling tömma sitt påskägg och ta med de resterande marabou chokladkakorna nånstans, jag bryr mig inte om vart bara de försvinner. Efter lång diskussion om att jag alltid kommer ha frestelser omkring mig (I know, men de behöver kanske inte vara i mitt hem just nu) tömde han påskägget och ska även avlägsna chokladkakorna. Däremot vägrade han att ta bort de två inplastade chokladaskarna, han sa att de får bli min stora utmaning - för eftersom de är inplastade KAN jag inte smygäta. Usch, bara detta känns som en enorm utmaning, men okej.

Så där är vi nu. Jag har dock ett smyglager här på jobbet som jag tänkte äta upp nu. Ologiskt, I know, men jag tänker såhär att när det sen är borta så är det borta. Jag ska upp på vågen imorn o då skriver jag in min vikt igen (har faktiskt låtit bli i några veckor) och sen börjar jag om med viktnedgång. Då är det det som gäller igen, något "hålla vikten" finns inte eftersom vikten som ska hållas är en bit bort nu. Jag hoppas att det ska hjälpa mig att få tillbaka motivationen att återigen kämpa med en nedgång, mot ett mål. Det är inte så lång väg viktmässigt den här gången, men desto längre väg mentalt. Jag sätter inte upp något tidsmål för när jag ska vara i mål, utan det är målet i sig som är det viktiga.

Kommentarer

23 april 2010 11:25

Kicka

Släng det i soporna och häll diskmedel över. Du kommer må så bra efteråt, jag lovar! Det är så jäkla svårt när man gör saker fastän man egentligen inte vill... och speciellt fastän man egentligen inte finner något behov av det! Tror det är en jättebra idé att rensa bort allting - det är ett ont måste ibland. MASSA PEPP TILL DIG!!! Du kommer klara det här!!
23 april 2010 12:12

jenna77

Frestelser kommer alltid finnas men likt alla beroenden så behöver man få en liten tidsfrist att komma över det där värsta suget så att man kan stå emot det senare. Bra att han hjälper dig ;) och att du hade en stark stund då du kunde få bort alla frestelser ur ert hem! :-) Du har klarat av det här förut och du kommer klara av det igen, det är jag övertygad om faktiskt :) Som Jillian säger: "Problemet är inte att du inte KAN klara av det, problemet ligger i att du VÄLJER att inte klara av det just nu" Tänkvärt tycker jag :) Man måste bara fundera ut varför man gör detta val! *stor kram*

Logga in för att skriva en kommentar.