icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Här är jag - 29-årig godisråtta och kakmonster (ja, man kan se det blåa om man kommer nära) som gjort stora förändringar i livet senaste åren. Jag började på 78 kg under våren 2009 och gick sedan, sakta men säkert, ner till ca 60 kg (mars 2010). Men jag har sedan upplevt de problem som kan uppstå efter att ha nått målvikt - det fanns inte längre ett mål att kämpa mot, inga konkreta belöningar i form av minskningar på vågen eller måttbandet och det största problemet - jag började unna mig allt det där som jag avstod ifrån under viktminskningen och det slutade med frosseri. Detta har lett till viktuppgång på några kilo i olika omgångar och jag kämpar med att hålla mig viktstabil - en ständigt pågående kamp i mitt fall.

Jag försöker:
- Att alltid börja med att lägga upp grönsaker på tallriken och fylla till ungefär hälften. Då får ögat sitt och tycker att den mängden mat jag sedan lägger upp ser lagom ut.
- Ta en portion mat. Om jag skulle vara hungrig även en stund efter att jag slutat äta kan jag ta mer grönsaker eller en frukt.
- Äta frukost, lunch och middag med ett till två mellanmål varje dag.
- Träna minst fem pass/vecka. Variera träningen så att det blir både kondition och styrka i olika former.

Motto:
Gör fler sunda än osunda val!!!

Mål:
Genom träning och sund mat bygga upp en stark, frisk och snygg kropp!!
20 november 2009 15:43

motivationsfaktor

Träningen gjorde ont igår. Särskilt utfallen, jag nästan skrek medan vi körde dem. Aj aj. O sen idag har jag toppat med ett pass indoor walking på lunchen o känner mig nöjd med mig själv efter den här veckan med både träning och ätning. Jag fuskade med maten i tisdags när vi hade avskedsmiddag inför flytten, men det var inplanerat fusk och därför helt okej. Jag känner att jag är supermotiverad inför mina sista kilon nu, de bara ska bort! Mitt delmål är att 4 kg från startvikten ska bort till nyår. Jag får se till att gå ut o köpa en tight, snygg nyårsblåsa som jag bara SKA komma i så hoppas jag att motivationen inte tryter!! Hederlig gammal motivationsfaktor alltså. Ikväll kommer min darling äntligen hit. Äntligen säger jag trots att han åkte i måndags morse... Veckorna utan varandra känns bara längre o längre ju närmre vi kommer flytten! Det är nåt konstigt med det där, det är ju exakt samma sak som inför semestern, då känns veckorna så enormt långa och man tror aldrig att man skulle klarat en vecka till :-) Nu ska jag renskriva lite minnesanteckningar o sen tar jag helg. Så jäkla skönt!

Kommentarer

  • Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.