icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Här är jag - 29-årig godisråtta och kakmonster (ja, man kan se det blåa om man kommer nära) som gjort stora förändringar i livet senaste åren. Jag började på 78 kg under våren 2009 och gick sedan, sakta men säkert, ner till ca 60 kg (mars 2010). Men jag har sedan upplevt de problem som kan uppstå efter att ha nått målvikt - det fanns inte längre ett mål att kämpa mot, inga konkreta belöningar i form av minskningar på vågen eller måttbandet och det största problemet - jag började unna mig allt det där som jag avstod ifrån under viktminskningen och det slutade med frosseri. Detta har lett till viktuppgång på några kilo i olika omgångar och jag kämpar med att hålla mig viktstabil - en ständigt pågående kamp i mitt fall.

Jag försöker:
- Att alltid börja med att lägga upp grönsaker på tallriken och fylla till ungefär hälften. Då får ögat sitt och tycker att den mängden mat jag sedan lägger upp ser lagom ut.
- Ta en portion mat. Om jag skulle vara hungrig även en stund efter att jag slutat äta kan jag ta mer grönsaker eller en frukt.
- Äta frukost, lunch och middag med ett till två mellanmål varje dag.
- Träna minst fem pass/vecka. Variera träningen så att det blir både kondition och styrka i olika former.

Motto:
Gör fler sunda än osunda val!!!

Mål:
Genom träning och sund mat bygga upp en stark, frisk och snygg kropp!!
9 november 2010 08:25

Oh, så svårt!

Fick en mindre chock igår kändes det som. Darling o jag hade bara funderat på att bjuda över några kompisar på fredag i all enkelhet, så han ringde killen i söndags o fick svaret att han bara skulle stämma av med frun och sen höra av sig. Igår ringde då tjejen till mig (det var på detta parets bröllop darling o jag träffades - tjejen är min kompis o killen hans kompis från början) och efter en stunds småprat släppte hon bomben. De kände inte för att komma på en enkel middag för de bor inte ihop längre och är väl på väg att skiljas! De har varit tillsammans nästan lika länge som vi känt varandra (de träffades unga) och har alltid känts hur stabila, samspelta och sammanfogade som helst. De var först ut i vårt gäng att gifta sig och har alltid verkat fortsatt väldigt kära i varandra. Det känns så himla sorgligt för deras skull, och jag är så ledsen att det ska behöva vara så svårt för dem. Usch. Jag blev riktigt nedstämd och tagen efter samtalet och var tvungen att sova tätt ihoprullad intill darling hela natten, det blir så tydligt i en sån situation hur skört allting är och att det verkligen gäller att ta hand om varandra och förhållandet!

Kommentarer

  • Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.