icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Här är jag - 29-årig godisråtta och kakmonster (ja, man kan se det blåa om man kommer nära) som gjort stora förändringar i livet senaste åren. Jag började på 78 kg under våren 2009 och gick sedan, sakta men säkert, ner till ca 60 kg (mars 2010). Men jag har sedan upplevt de problem som kan uppstå efter att ha nått målvikt - det fanns inte längre ett mål att kämpa mot, inga konkreta belöningar i form av minskningar på vågen eller måttbandet och det största problemet - jag började unna mig allt det där som jag avstod ifrån under viktminskningen och det slutade med frosseri. Detta har lett till viktuppgång på några kilo i olika omgångar och jag kämpar med att hålla mig viktstabil - en ständigt pågående kamp i mitt fall.

Jag försöker:
- Att alltid börja med att lägga upp grönsaker på tallriken och fylla till ungefär hälften. Då får ögat sitt och tycker att den mängden mat jag sedan lägger upp ser lagom ut.
- Ta en portion mat. Om jag skulle vara hungrig även en stund efter att jag slutat äta kan jag ta mer grönsaker eller en frukt.
- Äta frukost, lunch och middag med ett till två mellanmål varje dag.
- Träna minst fem pass/vecka. Variera träningen så att det blir både kondition och styrka i olika former.

Motto:
Gör fler sunda än osunda val!!!

Mål:
Genom träning och sund mat bygga upp en stark, frisk och snygg kropp!!
20 september 2010 22:24
3

Ständiga utmaningar!

Jag har i alla tider varit superkinkig med mat. Det kanske man inte kan tro om nån  som hade ett antal trivselkilon för mycket - men precis så var det. När jag var yngre o bodde hemma hos mina föräldrar var jag extrem, allt var äckligt och pappa fick göra mat vid sidan av till mig var och varannan dag (stackars pappa). Det är så många grejer som jag bara fått för mig att jag inte tycker om och sen har det suttit kvar i hjärnan. Nu har jag börjat prova på rätter och livsmedel som jag hävdat att jag  avskyr i 25 år - och tänka sig, det allra mesta tycker jag är helt okej eller godare nu!! Som idag, jag hade fått för mig att jag ville testa blodpudding efter att en kollega hade det i sin lunchlåda för några veckor sen. Det var till o med darling lite skeptisk till för han kom bara ihåg blodpuddingen från skolan, men efter att jag tjatat lite köpte vi hem en bit senast vi handlade. Idag kom båda hem sent och tyckte att det skulle vara en perfekt dag för en snabblagad middag och då föll valet på blodpuddingen. Första biten skar jag väldigt försiktigt och stoppade tveksamt in i munnen, började tugga och... det var ju gott! Inte bara okej utan faktiskt gott! Och med rårörda lingon till - som jag också alltid hävdat att jag avskyr! Helt otroligt! Men jag vet inte om jag vågar berätta för pappa, han kommer väl vrida nacken av mig... :-)

Ikväll har darling o jag haft ett långt samtal om vår framtid och kommit fram till att vi ska börja söka oss till Jönköping nu. Vi börjar med att jag letar jobb eftersom jag nog har svårast att hitta något. Men vi har sagt att vi bara ska söka sånt som ser intressant ut och inte göra några panikgrejer. Men sen flyttar vi. Det är väldigt blandade tankar o känslor som far genom kroppen nu kan jag säga - det är vad jag vill samtidigt som jag blir vettskrämd och undrar om jag rusar på för fort, jag har ju knappt hunnit flytta hit till Stockholm... Det behövs nog mycket bearbetning av det här beslutet, men nu ska jag iaf börja knåpa ihop en ansökan till det jobbet som jag har sett ligger ute nu. Nervöst!

Kommentarer

  • 21 september 2010 06:55
    krisp
    Det är ju tur att man kan ändra sig. Jag har gjort precis likadant med maten och ser nu hur sönerna gör det. Vissa maträtter kommer jag aldrig (tror jag) att äta, men det beror på att jag inte fick någon annan mat hemma och jag blev tvingad att äta. Jag kan fortfarande se framför mig när jag sitter där med en tallrik full med bruna bönor som pappa tvingade mig att äta. Jag skulle aldrig tvinga mina barn att äta. Lycka till med jobbsökande. Ha en bra dag. Kram
  • 21 september 2010 07:22
    linnsan
    Åh ja, blodpudding är supergott! =) Fast jag är inget fan av skolans, men så brukar det kunna vara. Ang. flytten så önskar jag er lycka till vad än ni bestämmer er för =)
  • 21 september 2010 10:45
    Mirrre
    Man brukar ju ändra smak ju äldre man blir. Har flera vänner som nu när de är ca 20 har börjat prova saker de rent avskydde som barn, men tycker är helt okej nu! Själv har jag alltid gillat mesta, och gillat att testa nya rätter framförallt! Mina föräldrar har alltid hållit på att man ska smaka av allt! Om man verkligen inte tyckte om det efter ett par tuggor kunde man få lämna eller ta annat. Fast då var man oftast okej med att äta resten på tallriken ändå. Men en del saker fick jag kanske äta lite för ofta som liten... föräldrarna gillade att laga vissa maträtter i perioder (t.ex. samma sak en eller två gånger varje vecka), haha. Så jag pallar inte längre kroppkakor/palt, havregrynsgröt, blodpudding eller Kellogg's frosties. Tunnpannkakor ligger på gränsen. Kan inte dricka fun light saft längre (kräkreflexen går igång) efter en dagmamma som insisterade på att man skulle dricka det till mellanmålet varje eftermiddag, inga protester. Lycka till med flytten! Inte tror jag att du rusar på för fort. Det kan ta ett tag innan man hittar sin plats. Dessutom håller du dig ju fortfarande inom Sverige... Men jag hoppas att nervositeten går över snart och ersätts med förväntan.

Logga in för att skriva en kommentar.