icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Här är jag - 29-årig godisråtta och kakmonster (ja, man kan se det blåa om man kommer nära) som gjort stora förändringar i livet senaste åren. Jag började på 78 kg under våren 2009 och gick sedan, sakta men säkert, ner till ca 60 kg (mars 2010). Men jag har sedan upplevt de problem som kan uppstå efter att ha nått målvikt - det fanns inte längre ett mål att kämpa mot, inga konkreta belöningar i form av minskningar på vågen eller måttbandet och det största problemet - jag började unna mig allt det där som jag avstod ifrån under viktminskningen och det slutade med frosseri. Detta har lett till viktuppgång på några kilo i olika omgångar och jag kämpar med att hålla mig viktstabil - en ständigt pågående kamp i mitt fall.

Jag försöker:
- Att alltid börja med att lägga upp grönsaker på tallriken och fylla till ungefär hälften. Då får ögat sitt och tycker att den mängden mat jag sedan lägger upp ser lagom ut.
- Ta en portion mat. Om jag skulle vara hungrig även en stund efter att jag slutat äta kan jag ta mer grönsaker eller en frukt.
- Äta frukost, lunch och middag med ett till två mellanmål varje dag.
- Träna minst fem pass/vecka. Variera träningen så att det blir både kondition och styrka i olika former.

Motto:
Gör fler sunda än osunda val!!!

Mål:
Genom träning och sund mat bygga upp en stark, frisk och snygg kropp!!
23 maj 2011 13:50
2

Steget ut i det okända

Haft en härlig helg rent socialt - ute o åt tapas o drack vin med en gammal barndomskompis + våra sambosar i fredags o sen besök av darlings barndomskompis med sambo lördag-söndag. Haft en vidrig helg i övrigt. Besöket i helgen slutade med glass, vin, god mat, födelsedagstårta o godis... Total breakdown matmässigt vilket tyvärr ledde till fler dåligheter igår efter att de åkt hem. Har jag öppnat kranen rinner det bara på... Har under det senaste året haft många, många, långa samtal med darling om min vikt, ätande (med smygätning, hetsätning kontra extrem kontroll i perioder) o ibland överintensiva träningsschema. Hade ett samtal i torsdags kväll/natt som slutade med att darling sa att jag borde hitta nån utomstående att prata med. Detta har legat o gnagt nåt oerhört i mig sen dess, men idag tog jag mod till mig o ringde kurator på vårdcentralen. Urjobbigt. Jag vet egentligen inte hur jag ska ställa mig till saken - jag tycker ju att det är jobbigt med min extrema kontroll som sedan periodvis slår över i ett hetsätningsbeteende som jag inte kan kontrollera. Men ätstörningar? Jag tycker egentligen inte det. Fast jag inser ju att nåt är galet när jag ibland står o trycker i mig kakor/godis/nötter/kex/whatever med tårarna rinnande över mitt eget beteende... Likadant som jag inser att det inte är sunt att få panik över ett förslag att gå ut o äta lunch, eller att vilja tacka nej till en kväll med kompisar för att det innebär mat/vin. Så. Nu är kontakten med vården tagen och sen får vi se vad som händer. Det kan väl iaf inte bli värre...

Kommentarer

  • 23 maj 2011 14:06
    Hermis
    Klart du behöver hjälp av någon utomstående som dessutom är proffs! Förstår att det känns jobbigt att ta steget men se det som att du ger dig själv det du behöver för din överlevnad. Om du bröt benet skulle du inte tveka att åka till akuten för att bli gipsad, gissar jag. Ta hand om dig själv - du är den enda som finns av just dig! Lycka till!
  • 23 maj 2011 14:35
    daggan1
    Otroligt bra att du ringt och tagit kontakt med vården, man behöver hjälp för att bryta sådana mönster och det är verkligen starkt och modigt att ta steget att "komma ut" och prata med någon utomstående. Bara det är en bra bit på väg att få bukt med beteendet. [FET]Stor pepp och lycka till![/FET]

Logga in för att skriva en kommentar.