icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Här är jag - 29-årig godisråtta och kakmonster (ja, man kan se det blåa om man kommer nära) som gjort stora förändringar i livet senaste åren. Jag började på 78 kg under våren 2009 och gick sedan, sakta men säkert, ner till ca 60 kg (mars 2010). Men jag har sedan upplevt de problem som kan uppstå efter att ha nått målvikt - det fanns inte längre ett mål att kämpa mot, inga konkreta belöningar i form av minskningar på vågen eller måttbandet och det största problemet - jag började unna mig allt det där som jag avstod ifrån under viktminskningen och det slutade med frosseri. Detta har lett till viktuppgång på några kilo i olika omgångar och jag kämpar med att hålla mig viktstabil - en ständigt pågående kamp i mitt fall.

Jag försöker:
- Att alltid börja med att lägga upp grönsaker på tallriken och fylla till ungefär hälften. Då får ögat sitt och tycker att den mängden mat jag sedan lägger upp ser lagom ut.
- Ta en portion mat. Om jag skulle vara hungrig även en stund efter att jag slutat äta kan jag ta mer grönsaker eller en frukt.
- Äta frukost, lunch och middag med ett till två mellanmål varje dag.
- Träna minst fem pass/vecka. Variera träningen så att det blir både kondition och styrka i olika former.

Motto:
Gör fler sunda än osunda val!!!

Mål:
Genom träning och sund mat bygga upp en stark, frisk och snygg kropp!!
11 januari 2010 13:15
2

Tårar och planerad träning

Gårdagen var en urusel dag. Humörmässigt. Första dagen på mensen och jag var lika oberäknelig och lättstött som jag misstänker att man är som gravid med maxantal hormoner i svängning. Vi skulle ha slappdag efter all uppackning, städning och fixning och började bra så. Sen ville jag gå ut o gå en promenad, tänkte att jag kunde kombinera det med att lära mig hitta vägen till Friskis Ringen och hämta ut mitt kort. Jag bad darling följa med och lära mig vägen, men han kände inte för det. Så då bylsade jag på mig själv, smällde igen dörren o gick 4 km med tårarna sprutande. Kom till Friskis, fick mitt kort (där de även tog foto på en alldeles rödgråten, osminkad och nypromenerad annche...) och började traska hem igen. På vägen hem filade jag på mitt tal till darling och alla väl valda ord jag skulle säga. Sen kom jag hem, kunde inte få ur mig ett ord nästan för att jag visste att jag skulle börja gråta - och sen när darling väl frågade om det var så att jag hade velat ha honom med på promenaden började tårflödet igen. Inga av mina väl valda ord blev sagda, men situationen löste sig. Han hade naturligtvis ingen aning om att det var så viktigt (vilket det egentligen inte var) och lovade att följa med mig idag istället så vi kunde lära mig att hitta från jobbet till medborgarplatsen. Stackarn. Efter den här urladdningen igår åt vi bra middag med rostbiff från i lördags. Sen behövde jag förfalla och stoppade i mig både kladdkaka med glass och popcorn. Så får det bli ibland. Ingen störra fara. Allt är bättre idag - nu mår jag som vanligt. Inga tårar än. Har varit ute o lunchat med en kompis så det blev kanske lite onyttigare än planerat (vem kan motstå pesto?). Det ska nog gå bra ändå. O imorn börjar jag träna! Jiho! Jag ska bara lära mig hitta härifrån först :-)

Kommentarer

  • 11 januari 2010 18:34
    krisp
    Hej Bra att situationen löste sig. Hoppas du får vägen visad så du hittar dit du ska. Ibland får man tillåta sig att förfalla med lite gott, det behövs nog för att man ska må bra. Ha det bra.
  • 12 januari 2010 08:53
    annche
    Ja... igår fick jag en ordentlig genomgång. Det är bra. Jag känner mig så grymt handikappad när jag är ny i stan och inte hittar nånstans. Det tär på humöret också.

Logga in för att skriva en kommentar.