icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Här är jag - 29-årig godisråtta och kakmonster (ja, man kan se det blåa om man kommer nära) som gjort stora förändringar i livet senaste åren. Jag började på 78 kg under våren 2009 och gick sedan, sakta men säkert, ner till ca 60 kg (mars 2010). Men jag har sedan upplevt de problem som kan uppstå efter att ha nått målvikt - det fanns inte längre ett mål att kämpa mot, inga konkreta belöningar i form av minskningar på vågen eller måttbandet och det största problemet - jag började unna mig allt det där som jag avstod ifrån under viktminskningen och det slutade med frosseri. Detta har lett till viktuppgång på några kilo i olika omgångar och jag kämpar med att hålla mig viktstabil - en ständigt pågående kamp i mitt fall.

Jag försöker:
- Att alltid börja med att lägga upp grönsaker på tallriken och fylla till ungefär hälften. Då får ögat sitt och tycker att den mängden mat jag sedan lägger upp ser lagom ut.
- Ta en portion mat. Om jag skulle vara hungrig även en stund efter att jag slutat äta kan jag ta mer grönsaker eller en frukt.
- Äta frukost, lunch och middag med ett till två mellanmål varje dag.
- Träna minst fem pass/vecka. Variera träningen så att det blir både kondition och styrka i olika former.

Motto:
Gör fler sunda än osunda val!!!

Mål:
Genom träning och sund mat bygga upp en stark, frisk och snygg kropp!!
12 december 2010 21:50
1

Vad trodde jag skulle ha förändrats?

Jag har noll estetisk förmåga. Har aldrig haft någon, kommer aldrig få. Jag är bra på andra saker här i världen. Detta har jag vetat sen jag slutade rita huvudfotingar och gjorde fåfänga försök att skapa något annat. Jag har accepterat faktum och inte gråtit över det sen dess.

Av nån outgrundlig anledning hade jag idag glömt att jag är totalt oestetisk och fick för mig att jag skulle måla varsin kaffemugg till mina jobbarkompisar som jag nu ska lämna om 1½ vecka. Jag menar, hur svårt kan det vara att måla på muggar, tänkte jag... Glad i hågen klampade jag in på Panduro och handlade på mig alla tillbehör. Nu ikväll skred jag glatt till verket och inledde den totala katastrofen.... HUR kunde jag glömma vad som händer när jag ska måla/skapa nånting? VAD trodde jag skulle ha förändrats?

Muggarna ser ut som om en treåring har målat dem. Nä, usch, det var elakt mot treåringen... De är förfärliga! Jag fattar inte hur jag kan vara SÅ dålig. Det hade jag verkligen glömt.

Hahahahahahaha

Jag ska iaf ge dem till mina jobbarkompisar så kan de sedan få ett gott skratt varje gång de tar fram sina muggar och iaf minnas mig med ett leende på läpparna :-)

Kommentarer

  • 12 december 2010 23:40
    LadyG
    Det viktiga är inte hur det ser ut utan att det kommer från hjärtat, från någon man tycker om och vill minnas. Lockar det fram ett leende är muggarna lyckade, skulle jag vilja påstå :-)

Logga in för att skriva en kommentar.