Allt för att inte gå ner i vikt - och risk för barnbarnsprat!

Nu i helgen har jag gjort vad jag kan för att inte gå ner mer i vikt... :-) Igår blev det ytterligare en semla (darling ville testa ett särskilt bageri) o sen på kvällen bjöd vi på iofs hyfsat nyttiga pajer, men sedan hade jag bakat dumlemuffins och köpt massor av godis. O så drack vi ju vin o drinkar till det. Idag har jag fortsatt äta på godiset o så har vi varit hos svärföräldrarna på middag - det handlar ju aldrig om några nyttigheter direkt... Men jag tror att jag fick nån form av sockerchock innan idag. Jag åt en del godis o sen blev jag helt kallsvettig och kände mig yr. Darling skickade upp mig från tvättstugan för jag vimsade bara omkring därnere o kunde inte ens rulla upp mangelduken ordentligt trots flera försök. Så efter att ha tagit en liten power nap och en dusch mådde jag bättre men inte helt bra. Magen var dessutom helt uppsvälld. Inte bra innan ett besök hos mina enormt barnbarnslängtande svärföräldrar för både darling o jag kände att de skulle kasta en blick på min mage o tro att nu äntligen skulle de få bli farmor o farfar. (De är inte så diskreta med sina önskningar o förhoppningar utan tar upp det varje gång vi ses). Det värsta var att jag skulle ta med två klänningar som svärmor ska sy in åt mig, så jag var ju tvungen att dra in magen allt jag kunde när vi skulle prova på mig o hon skulle nåla in klänningarna... Hoppas bara att det inte blev för mycket så att de sitter för tajt sen när hon är klar, det vore ju inte så käckt! Jättebra dock att hon är så ivrig att få sy något åt mig så att jag inte behöver slänga mina finklänningar som nu är alldeles för stora!! På så sätt har jag ju en väldigt bra svärmor! På andra sätt är hon mindre bra - hon tjatar ju för det första alltid om barnbarn (herregud, vi har bara varit tillsammans i 1½ år o bott ihop 2 månader, vi kanske ska lugna oss liiiite med den saken) o nu tjatar hon alltid om min vikt också, idag sa hon att nu får jag inte gå ner mer. Hon tror väl att jag svälter eftersom jag går ner i vikt... Well, well...

Kommentarer

14 februari 2010 19:57

hollunge

jaja, dom där svärmammorna...:) dom kan få en till att gå i luften ibland, men ändå är dom bra att ha. Läste nånstans att man är mer lik sin svärmor än vad man tror och det skulle ju förklara varför man har så lätt för att bli irriterad på dom, dom påminner ju en om ens egna "dåliga" sidor isf. Min helg har inte heller varit nån "bantarhelg", alldeles för mycket bröd (vitt tyvärr) och "massor" med kakor, dessutom choklad.... Peppkramar till dig!
14 februari 2010 19:57

isodiet

Jag tror att din svärmor är som alla andra med barnbarn och att man inte ska vara för mager. Ibland inte så mycket att göra åt.
14 februari 2010 20:03

gittan52

Oj, det var en rejäl handling för att inte gå ner i vikt :) Vår äldste son, 22 år, har varit tillsammans med samma tjej i snart 4 år och jag försöker hela tiden tänka mig för med vad jag säger. De bor ju inte ihop än utan i resp hem än så länge. Har lovat mig själv att hela tiden försöka tänka på vad jag säger, men den dagen de flyttar ihop vet man ju inte..... Svärmödrar är nog ett släkte för sig, framför allt blivande farmödrar....
14 februari 2010 20:53

annche

Haha, det var en intressant teori att man är mer lik svärmor än man tror. Det kanske är därför man irriterar sig så ofta :-). Men det är nog en svår sits att vara svärmor o hitta en bra nivå på att bry sig om men inte lägga sig i, jag försöker tänka på det o inte vara så hård. Hon är ju väldigt snäll o hjälpsam, men det eviga tjatet om barnbarn tär på tålamodet. Barn är ju inget man skaffar det första man gör i ett förhållande! Men det kanske bara är att svälja, le o prata om nåt annat! Tack för de uppmuntrande orden!

Logga in för att skriva en kommentar.