icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Här är jag - 29-årig godisråtta och kakmonster (ja, man kan se det blåa om man kommer nära) som gjort stora förändringar i livet senaste åren. Jag började på 78 kg under våren 2009 och gick sedan, sakta men säkert, ner till ca 60 kg (mars 2010). Men jag har sedan upplevt de problem som kan uppstå efter att ha nått målvikt - det fanns inte längre ett mål att kämpa mot, inga konkreta belöningar i form av minskningar på vågen eller måttbandet och det största problemet - jag började unna mig allt det där som jag avstod ifrån under viktminskningen och det slutade med frosseri. Detta har lett till viktuppgång på några kilo i olika omgångar och jag kämpar med att hålla mig viktstabil - en ständigt pågående kamp i mitt fall.

Jag försöker:
- Att alltid börja med att lägga upp grönsaker på tallriken och fylla till ungefär hälften. Då får ögat sitt och tycker att den mängden mat jag sedan lägger upp ser lagom ut.
- Ta en portion mat. Om jag skulle vara hungrig även en stund efter att jag slutat äta kan jag ta mer grönsaker eller en frukt.
- Äta frukost, lunch och middag med ett till två mellanmål varje dag.
- Träna minst fem pass/vecka. Variera träningen så att det blir både kondition och styrka i olika former.

Motto:
Gör fler sunda än osunda val!!!

Mål:
Genom träning och sund mat bygga upp en stark, frisk och snygg kropp!!
7 maj 2010 15:54
3

Godismaniteori

Jag har funderat över anledningarna till att jag fått en total godismani. Jag tänker, känner och andas godis/godsaker hela tiden. Jag funderar på när jag kan få köpa, går långsamt förbi godishyllorna varv efter varv och suktar, tänker i ensamhet på hur jag skulle kunna få till det att jag kan äta utan att darling ser, vad jag skulle äta på en frossardag osv osv. Jag känner mig helt fixerad och vet inte vad jag ska göra åt det riktigt, men jag har iaf funderat på orsaken. Och jag tror att jag har kommit på anledningen nu. Såhär är min teori:

Allting bygger på tillgänglighet och vad jag utsätts för. Jag jobbar supercentralt och ser jobbarkompisar som kommer med spännande maträtter varje lunch som de kvistat iväg o köpt med sig, jag cyklar förbi ett antal godisaffärer, caféer, bagerier o restauranger varje dag till o från jobbet o till o från träning och sist men inte minst så bor jag i princip granne med ett stort shoppingcenter med ett antal restauranger o caféer o stora mataffärer samt en pressbyrå allra närmast. Jag blir alltså påmind om livets läckerheter ständigt, ständigt, ständigt och har inte utvecklat ett tunnelseende som gör att jag kan fokusera bort det här än. Nyhetens behag, lantistjejen som flyttade till storstan eller ja, nåt sånt.

Men, kanske nån minnesgod läsare tänker nu, bodde inte mänskan i Göteborg innan hon flyttade till Stockholm. Och jodå, det gjorde jag. Och jag har tänkt på det där. Men då var förutsättningarna lite annorlunda. Jag bodde i en förort med ett torg som hade en halvtaskig Hemköp och inte så mycket mer, jag jobbade i förorten bredvid och antingen gick jag dit genom bostadsområden och skog (sommartid) eller åkte bil (vintertid) och gick inte förbi några frestelser på vägen, jobbet låg dessutom inte ens vid torget i den andra förorten utan de hade gjort om bostadshus till kontor så det enda som fanns var en tråkig lunchrestaurang i huset. Jag blev alltså inte utsatt för godsaker på daglig basis och därför fanns det inte "tillgängligt" på samma sätt.

Så, nu har jag teorin klar kring min mani. Frågan är bara hur jag ska hitta en lösning. Någon som har nåt bra förslag?

Kommentarer

  • 7 maj 2010 16:39
    flisan79
    Jag känner igen mig helt! Tänker sjukligt ofta på framförallt choklad. Men min teori är annorlunda. För mig startade fixeringen när jag skulle försöka sluta äta godis i veckorna. Plötsligt blev jag besatt. På kvällarna framför tv:n blev jag rastlös så jag inte kunde sitta still och på dagarna fantiserade jag om hur man kunde frossa i choklad. Antagligen var/är jag beroende men tycker ändå att det blir lättare med tiden. Nu klarar jag flera dagar i veckan (ibland) men får äta vad jag vill på lördagar. Jag vet ju också att en hård karamell som långsamt smälter i munnen tar betydligt längre tid att äta tex choklad vilket gör att det kan räcka med 1 när det är som värst.
  • 7 maj 2010 18:41
    krisp
    Jag tror på din teori. Själv har jag löst en del av problemet med allt godistänkande att intala mig själv att det ser äckligt ut. Det har fungerat ganska bra, men inte lika bra med choklad. Jag kan ställa mig vid en godishylla och titta, de flesta har ganska tråkigt papper och då ser de ju inte goda ut så varför skulle jag köpa dem. I vår närbutik ser jag inte godishyllan längre för den är väldigt tråkig. Jag köper fortfarande choklad ibland, men inte ofta, annat godis äter jag bara om jag blir bjuden och inte alltid då heller. Ha en trevlig helg.
  • 12 maj 2010 01:00
    Manda
    Var själv en godisråtta en gång i tiden.. Har tankeknep som: -just det där godiset kmr jag kunna äta även senare i livet, men just nu behöver inte min kropp det. Kan låta fånigt, men det funkar att övertyga sig själv om att man inte går miste om något! :) Angående teorin; brukar inte saker och ting bli mer eftertraktade om de är svåra att få tag på? men det ligger helt klart nått i det du säger!

Logga in för att skriva en kommentar.