icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Här är jag - 29-årig godisråtta och kakmonster (ja, man kan se det blåa om man kommer nära) som gjort stora förändringar i livet senaste åren. Jag började på 78 kg under våren 2009 och gick sedan, sakta men säkert, ner till ca 60 kg (mars 2010). Men jag har sedan upplevt de problem som kan uppstå efter att ha nått målvikt - det fanns inte längre ett mål att kämpa mot, inga konkreta belöningar i form av minskningar på vågen eller måttbandet och det största problemet - jag började unna mig allt det där som jag avstod ifrån under viktminskningen och det slutade med frosseri. Detta har lett till viktuppgång på några kilo i olika omgångar och jag kämpar med att hålla mig viktstabil - en ständigt pågående kamp i mitt fall.

Jag försöker:
- Att alltid börja med att lägga upp grönsaker på tallriken och fylla till ungefär hälften. Då får ögat sitt och tycker att den mängden mat jag sedan lägger upp ser lagom ut.
- Ta en portion mat. Om jag skulle vara hungrig även en stund efter att jag slutat äta kan jag ta mer grönsaker eller en frukt.
- Äta frukost, lunch och middag med ett till två mellanmål varje dag.
- Träna minst fem pass/vecka. Variera träningen så att det blir både kondition och styrka i olika former.

Motto:
Gör fler sunda än osunda val!!!

Mål:
Genom träning och sund mat bygga upp en stark, frisk och snygg kropp!!
18 januari 2010 08:19
4

Märkligt beteende

Jag är riktigt nöjd med helgen som gick. Visst överskred jag mitt kcal-intag i lördags på festen, men det var ju både planerat och okej enligt min "ätardagsprincip". Igår hade vi ju svärföräldrarna på fika och jag hade gjort ananaspaj. Enormt god - och enormt onyttig. Men jag tog bara en liten bit trots kommentarer. Det är lite tröttsamt att det ska tjatas på en att äta, men jag orkade det bättre än jag trodde innan. Det är för övrigt intressant att det är så, för de flesta som tjatar på att jag ska äta mer tycker ändå att viktnedgången har gjort mig snyggare. Och hur tror de då att jag 1. har lyckats gå ner och 2. ska lyckas hålla kvar vikten?! Men så långt verkar folk inte tänka! Särskilt inte svärmor - som för övrigt hade lagat massa mat som hon hade med. Men herregud, vi är vuxna människor som kan laga vår egen mat! Nä, jag ska sluta tänka på det för jag blir bara trött o småirriterad. Jag bad dock svärmor att laga mina nyaste jeans där dragkedjan gått sönder. Hon älskar ju att sy och undrar jämt om jag inte har nåt som jag vill att hon ska fixa. Så nu fick hon det. Det är ju mina enda jeans som sitter snyggt nu, alla andra är ju slappa och lite hängiga. Idag står det step på träningsschemat. Det var längesen jag körde, och jag har aldrig kört på Friskis, så jag undrar lite över både intensitet och svårighetsgrad. Well, det lär jag ju märka. Det är lite kul det här med att träna på ett nytt ställe för det blir nytt varenda gång. Hittills är jag dock inte jätteimponerad av intensiteten på passen på Friskis. Vi får se om det blir annorlunda eller vad som händer.

Kommentarer

  • 18 januari 2010 08:32
    krisp
    Vilken tur du har som har någon som fixar trasiga dragkedjor. Det där tjatande om ätande får man leva med, tyvärr.
  • 18 januari 2010 08:37
    .Alex.
    De tjatar på mig också om att smaka på saker, senast i går försökte mamma få i mig en av hennes hembakta muffins, och till råga på allt ge mig dåligt samvete för att jag inte smaka. Hon säger "men bara en" men om man bara ska ta en av varje sak varje gång så händer det inget med viktnedgången. Bara att stå på sig och säga i från. "Tack men nej tack, jag hoppas du kan respektera mitt nej" för på något sätt så lägger man apan tillbaka på deras axel och de får snarare dåligt samvete för att de tjatar. lycka till!
  • 18 januari 2010 10:15
    annche
    Ja, det är himla skönt att ha någon som gärna vill sy och laga grejer - men å andra sidan känns det dumt att lämna bort det. Det känns som att jag borde klara att ta hand om mina egna saker som jag vill fixa och inte lämpa över dem på någon annan. Jag förstår inte vad det är som gör att folk tror att världen går under om man väljer själv hur mycket och vad man vill äta. Men man får väl helt enkelt välja om man orkar ta striden varje gång eller hur man ska göra. Egentligen så ska man väl det för annars lär de sig aldrig!
  • 18 januari 2010 10:28
    Nicki
    Det är jättesvårt att tacka nej när nån bjuder, särskilt om det är hembakat, då vill man inte såra. Strongt av dig att stå emot tjatet!!

Logga in för att skriva en kommentar.