icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Här är jag - 29-årig godisråtta och kakmonster (ja, man kan se det blåa om man kommer nära) som gjort stora förändringar i livet senaste åren. Jag började på 78 kg under våren 2009 och gick sedan, sakta men säkert, ner till ca 60 kg (mars 2010). Men jag har sedan upplevt de problem som kan uppstå efter att ha nått målvikt - det fanns inte längre ett mål att kämpa mot, inga konkreta belöningar i form av minskningar på vågen eller måttbandet och det största problemet - jag började unna mig allt det där som jag avstod ifrån under viktminskningen och det slutade med frosseri. Detta har lett till viktuppgång på några kilo i olika omgångar och jag kämpar med att hålla mig viktstabil - en ständigt pågående kamp i mitt fall.

Jag försöker:
- Att alltid börja med att lägga upp grönsaker på tallriken och fylla till ungefär hälften. Då får ögat sitt och tycker att den mängden mat jag sedan lägger upp ser lagom ut.
- Ta en portion mat. Om jag skulle vara hungrig även en stund efter att jag slutat äta kan jag ta mer grönsaker eller en frukt.
- Äta frukost, lunch och middag med ett till två mellanmål varje dag.
- Träna minst fem pass/vecka. Variera träningen så att det blir både kondition och styrka i olika former.

Motto:
Gör fler sunda än osunda val!!!

Mål:
Genom träning och sund mat bygga upp en stark, frisk och snygg kropp!!
12 mars 2010 10:05
2

Så var det fredag igen...

Nu flyger veckorna bara iväg känns det som! Jag tror det är ljuset som gör det - äntligen börjar man känna livsandarna återvända och allt känns helt plötsligt mycket lättare! Underbart!

Idag är det lunchträning som gäller igen - det står core på schemat idag. Det är en helt fantastisk sak med mitt nya jobb - vi har en egen idrottshall på innergården där de har ledarledda träningspass (och ett gym) varje lunch för en skrattretande låg kostnad (100 kr/år!). Det tar en minut att kila över dit så det bli inget tidsspill utöver själva träningstiden med omklädning och dusch. Me like!

Har en lite mer intensiv eftermiddag idag, direkt efter träningen har jag möte med min chef och sedan snabbt iväg ut till en skola på möte. Därifrån sen tillbaka in till stan för att möta upp lillis på T-Centralen och lämna över nycklarna till henne o sen tar jag pendeltåget ut till min kompis för tjejmiddag ikväll.

Ska bli en intressant helg med lillis i lägenheten... Darling har sagt åt mig att jag måste vara snäll mot henne och inte reta upp henne för mycket. Grejen är att hon har berättat för vår svägerska (brors sambo) på Facebook (alltså öppet så att jag kan läsa) att hon och hennes pojkvän ska flytta ihop. Inget ont i det förutom att jag tycker att hon kanske går lite fort fram, men för all del... Det jag har invändningar emot är att hon precis nu ska avsluta sin högskoleutbildning och börja söka jobb. Jag ser det inte som ett lämpligt tillvägagångssätt att flytta till en liten ort utan att ha något jobb, kontakter eller tidigare erfarenhet som kan hjälpa henne att få ett bra jobb. Jag tycker att hon ska prioritera jobbsökningen och sen när hon har samlat på sig erfarenhet söka sig till den staden där pojkvännen nu befinner sig. Jag tycker det är viktigt att satsa på sin framtid och kanske då få stå ut med ett distansförhållande ett litet tag till... Detta har hon ju då som sagt inte vågat berätta för någon i familjen än, men hon vill väl ändå på något vis att vi ska veta eftersom hon berättar det för svägerskan och dessutom gör det öppet... Hon måste ju veta att jag tycker att hon agerar käpprätt åt skogen och vågar därför inte berätta. Och jag kan ju inte vara tyst, aldrig någonsin och särskilt inte när det gäller så viktiga grejer... Frågan är bara hur jag ska få fram min åsikt utan att vi startar tredje världskriget som våra respektive pojkvänner behöver hamna mitt i?

Kommentarer

  • 12 mars 2010 10:09
    Jag är på riktigt avundsjuk på ditt jobb ;) Sådan otroligt bra grej att ha för sina anställda. De vet vad de gör ;)
  • 12 mars 2010 21:28
    100 kr/år, det var billigt! Träna för mig också. Det är alltid svårt att säga vad man tycker till sina nära och kära, speciellt om man inte alls har samma åsikt.

Logga in för att skriva en kommentar.