Att råda vänner till olika saker

Det tycker jag kan vara svårt ibland. Har en väninna som jag träffade igår som hade problem med hennes mamma som är dement. Mamman hade bett henne ta med en del av staketet o några dgr senare ringer hon dottern o frågar var är staketet?. Jag har en annan väninna som har ont i ena bröstet men som vägrar genomgå mammografi för hon tycker det gör så ont under tiden o efteråt. Hon vill istället genomgå magnetkamera. Men jag tycker då inte det verkar bättre få kontrastvätska in i armen o ligga i den där tunneln med hackande ljud o vara instängd där. Dessutom har jag försökt tala om för henne att när hon nu har så himla ont är det inte läge o inte gå med på det som erbjuds henne. Men jag vet inte om jag når fram. Den första väninnan o jag talade om hennes mamma angående mammans städning hon vill inte ha städning o dottern har hittills städat men orkar inte längre o hennes kurator har sagt att hon ska inte behöva göra det. Dottern hoppas att modern kommer att förstå att hon behöver hemhjälp men jag sa att det kommer inte att hända eftersom mamman redan är dement. Kan du inte ringa hennes doktor sa jag? men då blir mamman arg för hon har klara dagar också. Ja det är inte lätt. Så har hon en särbo som också är dement men han kommer i alla fall varje em. Ja det verkar görjobbigt detta. Det är svårt att råda tycker jag men har verkligen försökt att stötta dom båda två. Man är ju orolig för sina vänner hur de har det. hälsn yrla

Kommentarer

29 mars 2012 17:34

lejonell

Ja, det där är ju verkligen svåra saker. Med gamla föräldrar som inte accepterar att de behöver hjälp. Finns ingen lätt lösning. KÖr man över dem så är det någon form av övergepp även om det sker av de allra bästa avsikter. Och det kan vara väldigt svårt att dra gränsen för hur långt man vill och orkar hjälpa, när föräldern själv anser att "det går ju så bra, min dotter hjälper mig".
29 mars 2012 18:16

gittan52

Jag tycker inte ens att man ska råda dem. Att lyssna och ställa frågor hur de tänker, vilka möjligheter och hinder de ser är en sak, med de behöver komma fram till sina beslut själva. Har de bett dig om råd eller vill du råda dem för att du tycker att de tänker fel? Jag har en väninna som hade ett struligt äktenskap. Jag hade kunnat råda henne att flytta ifrån den gubben flera år innan hon verkligen gjorde det. Men hon var inte mogen då och det bästa jag kunde göra var att lyssna och ställa frågor och sakta, sakta växte hennes beslut fram. Det är viktigt att inte döma dem för att vi tycker att de tänker fel
29 mars 2012 19:12

Yrla

hejsan [FET]gittan[/FET]ja det är ju det att de har frågat mig båda två vad jag tycker. Jag tycker också att de får komma fram till detta själva o jag vill inte lägga mig i. Jag kan bara säga hur ja själv skulle ha gjort.[FET]lejonell[/FET]ja det är svåra frågor. Egentligen finns det inget rätt svar. hälsn yrla

Logga in för att skriva en kommentar.