positiv upplevelse av psykolog

hejsan Idag har jag träffat psykologen på vårdcentralen som skall remittera mig till ett annat ställe eftersom han har fullt och inte hinner ta mig just nu o jag kan inte vänta flera månader. Jag har redan väntat hela sommaren. Sammantaget går det att hjälpa mig, det finns flera trådar som vi kan nysta i här sa han. Han sa att jag är inte deprimerad utan frustrerad över mina sjukdomar. Jag är en glad person full av upptåg som är fast i min sjuka kropp men det finns saker vi kan göra för att förbättra o förändra både tankesätt och sätt att utföra olika saker på. Min sambandscentral måste lägga ner sa han. Det kommer jag att få hjälp med att få bort den. Jag får sluta och passa upp på alla runtom mig o istället börja passa upp på mig själv. Ja sa att jag ska ut o äta middag sedan o svärmor är med så jag måste se till att hon får handlat först etc. Vill du detta? nej men hon ville vara med men jag ville gärna varit ensam idag. Då skulle du sagt det att idag vill jag vara ensam. Det går inte då blir hon ledsen. Ja här har vi något o jobba med sa han. du verkar vara mottaglig för det också så det ska nog gå bra. Ja jag sa till en viss gräns tycker jag att du säger fel saker så meddelar jag dig det. ja det märker jag att du köper inte allt jag säger det är ditt kontrollbehov sa han och din enorma ansvarskänsla som vi också kan jobba med. Ofta när vi talade och det var ett oerhört givande samtal, han var mycket bildad o kunnig. Ibland tyckte han dock att jag kunde mer om olika saker som när han tala om att jag skulle få hjälp med olika strategier för att klara mina sjukdomar. Ja du menar "pacingstrategier"? pusch down cycle? va för nåt? jag förklara vad det var. ja jag ser att du har läst på detta sa han. Sedan tala vi om mental träning och jag berättade om LP och visualisering etc. Han visste inte vad LP var. Jag berättade att jag har startat en bokklubb på 1990-talet men att jag har gått ur den mycket på grund att jag dels inte orkar läsa några böcker längre dels för att det är så jobbigt vart vi skall gå varenda gång och många vill gå till yerba o det är inte riktigt säkert att jag kan klara det där med instängd luft, växthus o kvavt eller rökelse inne eller så kanske gräsmattan är klippt och då känner jag mig obekväm o jobbig o då låter jag hellre bli. Jasså en bokklubb sa han!? ja ja är ju bibliotekarie. Ja det läste jag i din journal ja sa han. Han tittade på min arbetsbeskrivning och sa att det är ju bra att jag har listat ner alla mina arbetsuppgifter för att jag sedan ska visa detta för personalchefen men sa han genom att du åskådliggör den så här blir det att det svämmar över för dig, det blir mer påtagligt. Jag protesterade där o sa att mina arbetsuppgifter finns angående jag skriver dom på papper eller inte och jag vet att det är många arbetsuppgifter. Jag har funderat på vad han menade o kommit på att han menade att de liksom växte när de kom på papperet mer än de hade gjort om jag inte hade skrivit dom men som han sa de står där ju för en orsak att jag ska konfrontera arbetsplatsen med detta o få bort några arbetsuppgifter. Så jag håller aldrig med folk även om de är psykologer eller läkare om jag inte tycker samma sak. vi tala om alla mina sjukdomar och han ansåg att det var väldigt mycket att ta för en person men sa att jag har en underbar läkare att gå till. Jag sa att vi har aldrig haft tid o diskutera fibromyalgi o kroniskt trötthetssyndrom eftersom jag alltid får akuttider för astma o allergi o ont i axel o höft o ögon etc. Jag kan ju inte gärna bo nere på vårdcentralen plus att jag inte tycker att jag fått ordentlig vård med ögonen o att jag numera inte litar riktigt på sjukvården utan måste också ta den kontrollen. Han sa att när du kommer till doktorn ställ då bara upp saker i punktform annars kommer ni inte att ha något utbyte av det. Han sa att jag är oerhört ambitiös och driven av det jag gör. Han sa att i vanliga fall hade han bara suttit o lyssnat under första besöket men eftersom vi inte ses mer så får jag försöka ta att han flikar in o rättar mig när jag tänker fel. Är det ok? ja ja kan ta det jag är tuff sa jag. Jag sa att det är en sak vi inte talat om o det är min mamma o jag orkar inte tala om henne det är ett så stort sår att jag inte ens orkar tala om det. Jag har pratat med kuratorn om detta i 3 år o det hjälpte inte o jag vill inte nysta upp det enorma sår jag har inom mig. Jag kände hur jag skulle börja gråta när jag började tala om det o försökte få tillbaka fattningen. Ok sa han det gör vi inte idag men jag tycker du kan ta upp det med den andra psykologen för du ska ha klart för dig att det är en oerhörd skillnad mellan psykolog o kurator, en kurator lyssnar medan en psykolog går in o rättar tankesätt och utarbetar planer för att personen skall kunna leva ett bra liv. Han verkade oerhört kunnig och var väldigt ödmjuk o trevlig o jag uppfattade att han hade bilden klar för sig direkt med mig. Han såg att jag inte är deprimerad o han förstod att jag sökte för att det är för mycket detta med sjukdomarna etc. Han såg också att jag har en sambandscentral som också har jour när den är stängd. Dvs. jag är alltid uppkopplad för familjen och alltid uppkopplad med jobbet o dessutom min svärmor som jag tar hand om alla hennes krämpor o dirigerar henne o ringer telefonsamtal som det egentligen borde vara bra för henne att göra själv även om hon inte sover på hela natten för att hon ska ringa ett samtal till vårdcentralen. Jag stärker inte henne genom att ta hennes ansvar o göra hennes grejer utan hon blir mer o mer liten. Ja han hade mycket o säga o verkade oerhört bra. Han förstod att det har varit oerhört tufft att ensam ta hand om min lille sons o hans problem o axla dom samtidigt som jag fått klara av mina krämpor. Han förstod att såret till mamma var stort men att det går att ordna det med. Han förstod att jag inte har mycket stöd hemifrån utan får jobba själv med att klara av mina sjukdomar. Det med att jag skulle veta vilken färg jag skulle ha på bilen som vi köpte 2002 tyckte han var helt otroligt att jag skulle kunna tänka i de banorna när jag hade kommit hem ifrån lasarettet och hade lunginflammation o försökte återhämta mig att jag då skulle kunna åka med gubben o titta på bilen. Det var oerhört klantigt tyckte han av Gubben att föreslå något sådant o att han uppenbarligen inte alls förstått hur sjuk jag är. Jag sa att jag förmodligen skulle kunna tala med min lille son om allt detta men att jag inte vill lägga dessa bekymmer på han eftersom han har haft det så tufft. Han sa att han förmodligen skulle säga ifrån o har du provat tala med honom? han kanske vill tala med dig? och undrar varför du är som du är? har du tänkt på det? nej det har jag inte. Du har ju hjälpt honom du säger att du höll skola 2 dgr i veckan, du hade honom på ditt jobb en dag i veckan som praktik o du coachade honom under 5 år speciellt. Tror du inte att han då är mottaglig för att höra om dina problem? han är 18 år. pröva och se vad han säger sa han. Något han såg direkt som hans terapeufthjärna gick igång på var att jag troligen aldrig gjorde något för mig själv. Utan jag är sambandscentral och där jag också rycker ut för andra förutom att axla mitt eget sambandscentral. Detta måste vi ändra på. Din kropp kommer inte att orka detta du kommer att stupa i 170 kilometer sa han. Men du verkar ju som du förstått detta lite eftersom du nu äntligen söker hjälp. Han avslutade med att säga att jag är en oerhört stark kvinna och att vi kommer att lösa upp alla knutar. Han är övertygad om att den andra psykologen kommer att göra ett mkt bra arbete med mig o att vi kommer att trivas tillsammans och att för att jag är villig att arbeta med detta kommer det att fungera. det känns mycket bra. Nu kommer jag äntligen att få hjälp. hälsn yrla

11 augusti 2011 16:16

Bummlan

Kul att du haft ett bra möte med psykologen. Det finns alla sorter av alla överallt! Bra att du ska få hjälp att sortera och att med att ÄNTLIGEN lära dig säga "Nej, jag vill inte!". Lycka till, pepp och bamsekram!
11 augusti 2011 16:24

jaropi

Bra att du haft så positivt utav besöket o att du ska få hjälp me allt Svärmor dör inte av att vara hemma o du mår bra själv, Stå på o njut av livet som kommer Krm kram
11 augusti 2011 16:45

maf69

det här kommer du att fixa! Så skönt det måste vara att hitta någon som tar en på allvar och dess utom är vettig. Kram Annika
11 augusti 2011 16:47

frida80

Det låter verkligen underbart att du äntligen efter så många år (som jag förstår det) får hjälp.
11 augusti 2011 16:47

Tabirimiri

vad kul att du hade ett sånt bra möter med psykologen. Och bra att du får hjälp. Kram
11 augusti 2011 18:07

Bgitta

Kanonbra att du får hjälp att lösa upp en massa knutar !!! Kram
11 augusti 2011 19:37

Soldis

TACK Yrla för ett långt och öppet blogginlägg. Det är mycket man vill skriva till dig som svar, Jag håller tummarna för att du får hjälp av psykologen. Att du är mottaglig för deras kunskap och vägledning i att få verktygen i att hantera vardagen och arbete. Det kan leda till en fristad d v s ett eget rum bara för dig själv! Det behöver alla människor, och speciellt vi kontrollernade och överambitiösa kvinnor som så lätt hamnar i omhändertagar-rollen. Jag själv har hittat en egen tid i träningen. Där kan jag rensa, tänka eller bara vara i stunden. Men det tar tid att hitta rätt, och många fällor finns på vägen, både i tanke och handling. Att vara sann mot sig själv är den enda vägen att gå om man ska bli fri! Många "lycka-till-kramar" till dig!!!
11 augusti 2011 21:05

Shiizuka

Vad härligt att höra Yrla att du fick bra kontakt och man hör lite att du fick några bra tankar hos honom. Lycka till i fortsättningen.
11 augusti 2011 21:31

gittan52

Kanoners att du själv är nöjd med besöket och att du fick förtroende för honom, det är ju viktigt med en bra start! Jag gillade beskrivningen "sambandscentral". Jag har varit det en gång i tiden och nu har jag en bekant som är det och jag ser hur hennes bitterhet/ledsenhet börjar tränga igenom. Det kan i sin tur leda till sjukdom om hon inte börjar bry sig i sig själv. Men jag är så glad för din skull att du nu får ett bra avstamp till att prioritera dig själv!
12 augusti 2011 08:52

Yrla

hej tack för alla kommentarer. Det betyder mycket för mig att ni finns o stöttar mig. kramar hälsn yrla
12 augusti 2011 10:44

Shiizuka

Klart vi stöttar dig, du är ju där för oss hela tiden.

Yrlas blogg

positiv upplevelse av psykolog

Kommentarer